Källa: Svenska Landsmål och Svenskt Folkliv 1981

Svenska Landsmål och Svenskt Folkliv 1981

- - -

Karl L:son Bergkvist

Några dagar före julen 1980 avled Dialekt- och folkminnesarkivets ortsmeddelare och skicklige upptecknare vid undersökningarna av dalbymålet i Värmland, Karl L:son Bergkvist från Brattmon i norra Dalby. Han var född den 2 mars 1899 och var sålunda vid sin bortgång nära 82 år gammal.

Med undantag av kortare avbrott i ungdomen förblev Karl L:son Bergkvist hela livet trogen sin hembygd. Från början var hans avsikt att bli lärare, varför han läste in hela kursen för realexamen och en tid även tog del av undervisningen vid Kristinehamns praktiska skola. På grund av faderns tidiga frånfälle måste han emellertid slå läraryrket ur hågen och fann sig nödsakad att taga vid fädernehemmet, det på berget öster om Brattmon ensligt och högt belägna Bäri (Berget), som han tillsammans med modern framdeles skötte om. Samtidigt härmed arbetade han i skogsbruk som apterare. I samband med övertagandet av gården fogade han till sitt egentliga namn Karl Larsson tillnamnet Bergkvist för att undvika förväxling med en annan bybo med samma namn och skrev sedan ofta sitt namn Karl L:son Bergkvist. I bygden blev han allmänt känd under benämningen Karl på Bäri.

Självfallet medförde de arbetskrävande omsorgerna för hem och utkomst, att hans övriga intressen, som avsåg ämnen inom naturens, musikens och språkets områden, måste förvisas till den fritid som kunde stå honom till buds. Hans naturintresse omfattade främst bygdens flora, om vilken han ägde grundlig kännedom, till och med inrymmande de ofta svårbestämda kryptogamerna. Han var vidare skicklig spelman, nedtecknade musik och försökte sig även på att göra egna kompositioner. Vad hans språkliga intressen beträffar gällde dessa, förutom tyska och engelska, framför allt bygdemålet, varmed han i avgjort äkta språkdräkt klädde alster på såväl vers som prosa, när han, vanligen med signaturen ”K. Ln. B.”, framträdde i olika länets tidningar. Förekomsten av dessa språkprov på genuint folkmål observerades av tjänstemän på arkivet, vilka lyckades intressera Bergkvist att medverka som upptecknare av dalbymålet i de under 1940- och 1950-talen pågående värmlandsundersökningarna. I fortlöpande kontakt med arkivets medarbetare Jacob Jacobsson, även han dalbybo, utförde han från och med början av år 1948 under en tid av åtta år ett intensivt och systematiskt uppteckningsarbete i sin hembygd. När denna hans verksamhet avslutades år 1956, hade den resulterat i ett 70-tal blad med av honom tecknade sakillustrationer och ca 3 100 kvartoblad handskriven text, utgörande dels svar på över ett hundratal av arkivets frågelistor rörande den materiella och andliga folkkulturen, dels även speciella redogörelser för ämnen utanför dessa handledningars räckvidd. I detta textmaterial och i en särskild vid sidan därav förd ordförteckning på över 600 kvartoblad inrymdes närmare 25 000 dialektord i noggrann ljudskrift och försedda med exakt täckande betydelseförklaringar och belysande fraser. Av det samlade dialektmaterialet, tillika med egna och av Bergkvist gjorda kompletteringar, började Jacob Jacobsson att i omedelbar anslutning till uppteckningsarbetets upphörande sammanställa en ordbok över dalbymålet. Denna förelåg färdig år 1966, omfattande 11 250 kvartoblad, och utfördes ett par år senare i trenne manuskriptkopior, varje upptagande 13 folioband.

Genom Karl L:son Bergkvists med utmärkt kunnighet och sällspord energi på mindre tid än ett decennium genomförda uppteckningsarbete har sålunda dalbymålet i det samlade dialektmaterial erhållit en vida grundligare och vederhäftigare beskrivning än någon annan värmländsk dialekt. I sina frågelistsvar och övriga redogörelser åter har Bergkvist, för att anföra ett omdöme av Jacob Jacobsson, lämnat ”en nära nog allsidig verklighetsskildring av dalbybornas traditionsbundna liv i helg och söcken”. För sina insatser att i uppteckningar bevara sin bygds språk och folkliga kultur hedrades han också år 1966 med medalj från Wermländska Sällskapet i Stockholm och erhöll tio år senare Torsby kommuns kulturstipendium.

Källa: Svenska Landsmål och Svenskt Folkliv 1981