Källa: Wermlandica 1988

Richard Broberg död

MINNESORD AV FOLKE HEDBLOM

Förste arkivarien vid Dialekt och folkminnesarkivet i Uppsala, fil dr Richard Broberg, Uppsala, har avlidit.

Han var född 1910 som yngste son i en stor bondefamilj i Östmarks socken i norra Fryksdalens finnmarker. Hans förfäder hade följt med i 15- och 1600-talens stora utflyttarvåg från Savolax och Tavastland i det svenska rikets östligaste provinser till de stora skogarna i Mellansverige, från kusten i öster till de norska gränstrakterna i väster. Richard Brobergs far var en av de sista som ännu behärskade den finska dialekten från Savolax.

Efter skolår i Torsby och Karlstad kom Richard Broberg till Uppsala för högre studier. Hans håg stod då främst till blommor och insekter. Men på biologilärarbanan var framtidsutsikterna mycket dystra, och han ägnade sig i stället åt humaniora med tyngdpunkt på nordiska språk i sin magisterexamen. Han kom därvid i kontakt med dåvarande Landsmålsarkivet där hans grundliga förstahandserfarenhet av Värmlands äldre språk och folkkultur livligt uppskattades. Han anställdes 1939 som extra medarbetare och avancerade 1958 till förste arkivarie och chef för folkminnesavdelningen. Under senare år var han arkivchefens ställföreträdare. Han promoverades till fil dr 1973 och pensionerades 1976, något som dock inte innebar någon slutgräns för hans verksamhet vid institutionen.

När Broberg inträdde i arkivets tjänst var Värmland ett av de i institutionens samlingar sämst företrädda landskapen, men när han pensionerades var det ett av de rikligast och mångsidigast representerade. Själv gjorde han varje sommar långa uppteckningsresor i landskapets alla socknar från Norra Finnskoga i norr till Värmlandsnäs i Vänern i söder; under tidigare år med penna och anteckningsbok, senare med grammofon och bandspelare. Hans personliga charm, hans lätthet att vinna människors förtroende och hans nedärvda kännedom om äldre folkliv och muntligt bevarad tradition öppnade snabbt både dörrar och hjärtan för honom. De han mötte blev ofta hans vänner för livet. Hans efterlämnade samlingar uppgår till tiotusentals uppteckningsblad av yppersta kvalitet.

Ungefär lika omfattande är också de samlingar som åstadkoms av den stora skara medarbetare bland både studenter och bofasta samlare som han värvade, entusiasmerade och instruerade såsom upptecknare. Med stöd av från Värmland donerade medel kunde man på 1940-talet inom arkivet upprätta en särskild avdelning för den vetenskapliga undersökningen av Värmlands folkmål och övriga folktradition.

Resultat av denna sin forskning redovisade Broberg i en mängd uppsatser i tidskrifter och tidningar samt senare i den sammanfattande boken Språk- och kulturgränser i Värmland (1973). Hans klara och nyorienterande framställning belystes där med ett stort antal sällsynt åskådliga utbredningskartor.

Men Richard Brobergs vetenskapliga livsverk i Värmland var inte begränsat till landskapets svenska tradition. I samverkan med en specialist på finsk-ugriska språk gjorde han 1948 en resa för grammofonupptagning av Värmlands finska dialekter. Det visade sig då att bortåt 50-talet äldre personer ännu kunde förstå och tala finska. Samtliga har numera gått ur tiden. Men inte nog med detta räddningsarbete. En insats, som må kallas banbrytande, gjorde Broberg genom sina grundliga historiska undersökningar av den äldre finska inflyttningen till Sverige. Enligt den dittills rådande uppfattningen skulle den ha skett på initiativ av Karl IX, som ville få de vidsträckta mellansvenska skogstrakterna befolkade och uppodlade. Finnarna skulle där ha bemötts med ovilja av den svenska bondebefolkningen vilket lett till svåra sammanstötningar, rent av "finnkrig", på sina håll. Broberg kunde efter granskning av de primära skriftliga källorna i riksarkiv och landsarkiv visa upp att denna finska inflyttning går mycket längre tillbaka i tiden, åtminstone till medeltiden, och var spridd till flera landskap, inte minst Uppland. Berättelserna om "finnkrig" och liknande händelser är inte historiska fakta utan har ofta sin grund i folksägner som inflyttarna fört med sig från Finland. Om detta handlar bl a uppsatsen Invandringar från Finland till mellersta Skandinavien före 1700 (1967), Hans forskningsresultat vann livlig uppskattning också bland fackmännen i Finland och publicerades även på finska.

Ungdomens favoritintressen, blomstren på marken och insekterna i luften, följde Richard Broberg hela livet. Insektshåven fanns alltid med i bagaget på hans uppteckningsresor och han var en uppskattad medarbetare till vetenskapliga institutioner även på dessa områden. Sin föredömligt uppordnade entomologiska samling skänkte han till läroverket i Karlstad.

Richard Broberg. Foto ULMA



Till Richard Brobergs mångsidiga utrustning hörde också hans läggning för praktiska ting. Med framgång svarade han långa tider för arkivets ekonomi- och personalförvaltning och när institutionen efter 50 års allt värre trängsel i Carolina Rediviva flyttade in i det nybyggda huset Ö Ågatan 27 hade Broberg huvudansvaret för både planläggning av de nya lokalerna och för den rätt komplicerade organiseringen av samlingarnas flyttning. Allt fungerade perfekt.

Richard Broberg kunde förvisso ha haft anledning att yvas över sitt verk som samlare, forskare och arkivman. Men intet var honom mera främmande. Denne lågmälde man, med sin stillsamma humor och sin glada blick, gjorde sin gärning utan åthävor och anspråk för egen del. Hans påtagliga glädje i det dagliga arbetet syntes vara honom belöning nog. Generös hjälpsamhet mot arbetskamrater och forskarkoll, seger var för honom en självklarhet.

I Richards närhet kände vi ofta något av Frödingsdiktens lätta solsken och ljusa harmoni, någon gång även av dess mörkare tonlägen. I glada stunder citerade han gärna Fröding och i goda vänners lag kunde han vara en kongenial uppläsare.

"En gång är det vi, både jag och du, som ropa åt sjön som de gamle nu: Farväl! Lev väl! Farväl!" (G Fröding, De gamle och de unge.)

Källa: Wermlandica 1988