Anders Björnsson

 


Källa: Bärjed, Martin, Möt Anders Björnsson, odlarlegenden, Värmlandsbygden, 21 november 2003

Möt Anders Björnsson, odlarlegenden

Av Martin Bärjed

Typiskt betraktades han i förstone som nära nog byfåne. I 30 år kämpade han mestadels ensam för sina idéer - sedermera tilldelades han kulturstipendie och hans odlingsarbete är numera att betrakta som banbrytande.

Möt Anders Björnsson, odlarlegenden.

I en veckotidning från tidigt 1970-tal återfinns ett uppslag med rubriken: "De nya utvandrarna". Artikeln handlar om hur allt färre ungdomar vill stanna i glesbygden och fortsätta i föräldrarnas fotspår, slita ont, nästan aldrig vara ledig, ungdomar som inte längre vill eller vågar satsa på en framtid som bönder.

Det hade kunnat vara en artikel skriven idag. Kanhända har det tid efter annan alltid varit på det här viset?

Vid Likenäs hände i alla fall något. Där påträffar man på 1970-talet de "nya utvandrarna".

Orsaken till deras uppbrott från storstaden är Anders Björnsson.


Inspiratören

"Plötsligt har något hänt", utbrister den gamla veckotidningen. "Och det kretsar kring Anders Björnsson. En rörelse är igång bland de unga. Det gäller inte före detta bondsöner som blivit stressade av industrijobben i städerna, eller jordbrukardöttrar som lever som desillusionerade hemmafruar i trista betongförorter."

Gruppen som samlats omkring Anders Björnsson är mer av arten fria sökare och beskrivs: "Många tror att det är just de som är framtidens unga nyodlare".

En av de som kom till Klarälvdalen från staden - ja han kom att bli, eller snarare blev utsedd av Björnsson, till lite av gruppens officielle informatör - var Bo Anders Persson.

Bo Anders, framgångsrik musiker och musiklärare idag, hade sett ett teveinslag om Anders Björnsson, gripits av hans idéer och inte minst av hans sätt att berätta.
 

Berättaren

Björnsson talade - och talade. Hans berättarkonst var av yppersta klass, fängslande och fascinerande.

En berättare av en annan tid. Skrev ner sina idéer gjorde han inte men berätta kunde han som få.

Bo Anders Persson kände att han ville göra något med allt det material han hade samlat med Anders Björnsson. Resultatet blev filmen "Ljuset finns där ändå ...", vilken har visats två gånger på Sveriges Television.

Efter premiärvisningen på Folkets Hus kommenterade Björnsson:

- Hörrudu, det var två saker som förvånade mig. För det första förstod jag musiken, det hade jag inte förväntat mig. Och sen visste jag att jag var bra på att snacka, men att jag var så in i helvete bra, det visste jag inte!
 

"Gubben"

Framför allt var det ungdomar från Stockholm som slog sig ned i Värmland för att komma närmare naturen och ursprunget.

De brukade jorden, levde med små medel och lärde. Samtidigt ingöt de nytt liv i landsbygden. Allt vad som då tilldrog sig går ibland under namnet "Gröna vågen". Framsprungen var den ur en ökad medvetenhet, om miljö, om orättvisor; om sig själv som människa med makt och möjlighet att påverka sin omvärld.

Anders Björnsson var närmre de 70, då ungdomarna slog sig ned i bygden för att ta intryck av hans filosofi, hans kunskaper; "Gubben" kom han kärvänligt att kallas.
På heden ovanför Klarälven vid Likenäs, där Björnsson bodde, tog de upp omfattande odlingar.
 

Odlaren

Vänlig odling är namnet på deras odlingsfilosofi. Det betyder odla med  naturen, inte mot, fråga naturen vad den vill, tänk själv. De förfinade metoden täckodling - när det runt om grödorna täcks med förmultnande material såsom gräs.

Inga kemikalier användes. Minns då att detta var 1970-tal då hormoslyret hyllades av "experter" och etablissemang, skogsbasen pimplande hormoslyr i teve, och det osäkra vanemässigt togs före det säkra då det gällde DDT och andra dödsbringande gifter.

Det experimenterades med olika grödor i olika jordar. Det forskades kring hur stor åkerareal som behövdes för ett året-runt-behov.

Ogräs behövde inte nödvändigtvis rensas - allt har sin plats; kvickroten till exempel blev man varse att den luckrar upp jorden och tynar när dess jobb är klart.

En känd odlargärning härifrån är Finnskogens druva - det rikbärande, storfruktiga, motståndskraftiga och uppskattade svarta vinbäret var det Anders Björnsson som tog fram.
 

Samlingspunkten

Stockholmsungdomarna - "hippisan" - möttes förstås i början av en del misstänksamhet, likväl som Björnsson en gång hade. Skulle de verkligen odla den mark som bygdens egen ungdom struntat i? De såg väl inte ut eller klädde sig som andra eller ibland inte klädde sig som andra, men de gjorde ju inget väsen av sig, ville bara lära mer av naturen, och efter en tid var de ett accepterat om än annorlunda inslag i bygden.

Det var inte planerat att de skulle stanna en längre tid - men snart växte ett litet kollektiv med upp till ett 30-tal personer fram. Ungdomarna arrenderade och rustade upp en gård i Amnerud och gick eller cyklade flera kilometer varje dag till sina odlingar vid Likenäs.

 

Filosofen

Efter arbeten på andra håll i landet bor Bo Anders Persson sedan några år tillbaka bara några stenkast från gården där han med andra meningsfränder levde på 1970-talet.

Minnen av Anders Björnsson har han nu ställt samman i sitt hus i Amnerud, lokalt känt som Gröna Cafét.

Filmen "Ljuset finns där ändå ..." visas förstås. I den ser vi bilder tagna exakt på samma plats under olika tider på året glida över i varann för att återspegla årstidernas - ljusets - skiftningar. Samtidigt talar Björnsson omkring ljuset. Han börjar med att delge sin uppfattning, ger sig ut på en liten utflykt, knyter tillbaka, kommer till konklusion, fortsätter direkt med en utveckling - det var hans stil.
 

Tyckaren

Här en utvikning från inspelningarna med Anders Björnsson, högst ungefärligt återgiven, om mat och hälsa:

- Det är nu på modet att lära sig det franska köket, lära sig använda fullt med kryddor - men man får ju i sig för mycket mat om man förställer den med en massa kryddor. Nej hungern, det är den bästa kryddan.

Mer:

- När allt bestäms av teknik och kemi och människan är helt skild från det vegetativa (växtlighetens) livet får vi oerhörda rubbningar i samhället, det måste bli oerhörda mängder av massdöd. Om vi anpassar oss till det  övriga livet på jorden och kommer underfund med at vi inte är skapelsens krona så kommer vi kunna gå den rätta vägen:

Om ljuset:

- Ljuset är oerhört varierat och skänker i olika oktaver känslor hos människor. När ljuset i naturen strålar fullt är man oerhört levande, man får kraft. Som glesbygdsbo i sta´n mår man illa. Man ser hur hönsen plågas av ljus i hönserier. Jag skulle tro att i sta´n med allt sitt konstgjorda ljus får vi en slags artificiell människa som motsvarar hönsen som vi ser i hönserierna.
 

Den återsedda

Varvat med filmen och andra bilder, är det på utställningen i Amnerud diskussion och berättande omkring Björnssons tankevärld.

Två tillfällen återstår, lördag 6 december och söndag 14 december. Tiderna är klockan 19 respektive klockan 15.

6 december bjuder på speciella begivenheter: Levande musik, det dyker upp fler ur det första gänget omkring Björnsson, det blir festligt i största allmänhet.

Utställningen lär dyka upp på fler håll i framtiden. Härnäst är den tingad för Jakt- och fiskemuséet i Ransby.
 

Stöttepelaren

Anders Björnsson var född i Dalsland men hamnade i Nordvärmland, där han var verksam till mitten av 1980-talet.

Människan lär sig om sig själv genom att umgås med det vegetativa livet, växternas liv, sa den färgstarke odlaren. Ja det var hans titulering: odlare, trädgårdsmästare, filosof.

Anders Björnsson trodde på ungdomarna. Han sa:
- Jag beundrar dem för deras arbetsglädje. Hos storstadsungdomen är det vi hittar framtidens odlare. De är inte så traditionsbundna som landsbygdsungdomen med odlingssätt och de är öppna för förändringar.
 

Profeten

Anders Björnsson var i sitt arbete driven av en intuition och en lidelse. Något av en profet var han. En sådan är det inte sagt att det är samtiden som begriper bäst. I dag vet i varje fall de flesta att hans tankar stämmer överens med ett för miljön och människan uthålligt jordbruk.

I hans filosofi och kunnande ryms en uppsjö inslag - han var något av en "räv" med, säger de som kände honom, och att upptäcka hans värld av idéer är en spännande resa, som antagligen kan ske länge än.

- Han var så generös, säger Bo Anders Persson. Dag efter dag var han med oss, visade och pratade. Det var denna generositet som var så utmärkande för honom som jag ville dela med mig genom utställningarna.

- Han var en ovanlig människa, fortsätter Bo Anders. Det vore synd om han föll i glömska. På begravningen sa prästen att han var som de gamla profeterna. Jag tyckte det lät lite skruvat då, men det var riktigt: Han hade kvalitén som de gamla profeterna i Bibeln, att kunna dra fram det som inte syns, som människor annars glider förbi. Det var hans speciella gåva.

 


Källa: Bärjed, Martin, Möt Anders Björnsson, odlarlegenden, Värmlandsbygden, 21 november 2003


<< Tillbaka