Karl L:son Bergkvist

Dalbyordboken
Dalby i gamla tider, Karl L:son Bergkvists uppteckningar (omarbetad)
2 500 handskrivna sidor ... hembygdsvetande, Klippt och skuret, Torleif Styffe, 1987
Gå på dass - kulturupplevelse i norra Värmland, Klippt och skuret, Torleif Styffe, 1987
Om Karl L:son Bergkvist, Svenska Landsmål och Svenskt Folkliv 1981
Om Karl L:son Bergkvist ur Rim och ramsor, Ingvar Larsson
Till Karl Larsson Bergkvists minne, Torleif Styffe

Karl L:son Bergkvist (1899-1980)

Karl L:son Bergkvist - eller på bygdens språk Karl på Bäri - var en unik begåvning. Han var mannen som tecknade ner Dalbymålet och tillsammans med Jacob Jacobsson skapade en dialektordbok, Dalbyordboken, som blev mönsterbildande och en av de största existerande.

Karl hade på egen hand studerat in det svåra landsmålsalfabetet men använde det lika skickligt som Carl Jularbo använde sitt dragspel. När Karl hade lärt sig detta speciella fonetiska alfabet, kontaktade han Richard Broberg på ULMA - Uppsala landsmåls- och folkminnesarkiv - och talade om att det saknades ett visst tecken för en bitrycksaccent som fanns i Dalbymålet. Karls skickliga och noggranna nedteckningsarbete fick Broberg att betrakta honom som genialisk i denna viktiga uppgift.

Karl behärskade grammatiken till fullo och t o m uteslöt ur ordboken vissa teoretiskt tänkbara former som inte brukades i det talade språket.

När Karl tecknade ner Dalbymålet gjorde han det genom att skriva ner svar på arkivets frågelistor. Därvid lämnade han så grundliga redogörelser, att det från hans hand också finns en nästan fullständig dokumentation av det gamla Dalbyfolkets liv i helg och söcken.

Någon formell utbildning utöver realexamenskompetens hade inte Karl, men han hade lätt för språk och lärde sig själv det han behövde och väl det. Han hade faktiskt korrespondens på både tyska och engelska! Dikter skrev han också på svenska och gärna på sin egen dialekt, bl a 2 000 limerickar på mål.

Karls genialitet omfattade vidare områden än det rent språkliga. Han var tekniskt intresserad och byggde tidigt egna kristallmottagare, han lärde sig spela dragspel och komponerade och skrev ner noterna själv - i ungdomen spelade han till dans, han reciterade väl och kunde berätta en god historia på rätt sätt. Han kunde också namnge Sveriges vilda växter på såväl svenska som på latin.

Någon enstöring var inte Karl, trots att bokläsandet måste ha tagit en stor del av den tid som han fick över efter det dagliga arbetet som skogsarbetare. Han gick gärna till grannarna och pratade på kvällarna eller på söndagarna.

Bara att besöka dessa grannar var ett företag - Karls bostad, ett friköpt torp, låg på Båsberget öster om Brattmon, ungefär två kilometers promenadstig från byn med affären som han besökte mest dagligen.

På Båsberget levde han tillsammans med sin mor, som blev mycket gammal. Från modern fick han också många uppgifter inte bara om äldre ordformer utan även i nedtecknandet av gamla seder och bruk. Tillsammans med henne skötte Karl småbruket och dessutom arbetade han alltså i skogen. De akademiska titlar han kunde ha erövrat på sina kunskaper tycks inte ha lockat honom särskilt mycket.

De sista fyra, fem åren av sin levnad tillbringade Karl av hälsoskäl på ålderdomshemmet Dalbygården i Sysslebäck. Efter ett långt liv i skogen utan nära grannar hade han svårt att anpassa sig till livet på institution. Han vantrivdes och beskrevs av en barndomsvän som en "örn i bur". Längtan till skogarna var starkare än glädjen över moderna bekvämligheter (vilka saknades på torpet Bäri).

Karl föddes den 2 mars 1899 och dog strax före jul 1980. Hans grav finns på Dalby kyrkogård

<< Tillbaka