Källa: Finnbygdens Jul, 1928.


Bror N. H:son-Finneskog

Ett tack för det gångna.

När en vän skall skriva om en vän får den skrivande lov att säkert hålla fast vid det faktumet att man ej får säga mer än sanning och knappt det.

När jag nu skall giva vännen BROR N. H:SON FINNESKOG några rader vid hans avgång från redaktörsbefattningen i tidsskriften Finnbygden, måste det ske på ett så sanningsenligt sätt som möjligt, detta för att ej äventyra hans goda anseende ute bland hans många ”beundrare”.

Vännen FINNESKOG har nu, då detta skrives, dragit sig tillbaka som tidskriftens redaktör. Därmed har han dock ej helt lämnat oss. Han kvarstår allt fortfarande som den hängivne medarbetare han alltid varit, fast medarbetarskap i annan press tvingat honom att lämna redaktörsposten. Ansvaringens förtroendefulla post beklädes dock alltjämt av honom.

Det behöver ej omnämnas att BROR N. H:SON FINNESKOG under den tid - 5 år - som Finnbygden utkommit, med en karlakarls nit skött sina åligganden. Att börja som en 16 års yngling på den knaggliga tidningsmannabanan och vid de 21 har att blicka tillbaka på hela 5 års befattning som redaktör, vill ej säga litet. Det är dock ej bara Finnbygden som fått sin goda del av den energiske ”finnen”. Otaliga äro de tjänster han uträttat för de olika föreningar och sammanslutningar han kommit i beröring med: hembygdsföreningar, ideella och fackliga sådana. Hembygdsarbetet ligger dock honom närmast och inom sin orts förening är han verksam som dess sekreterare. Han är en varm vän av allt fornt.

Öppen och klar blick för bygdekulturen har han uträttat åtskilligt mera vid sina år än mången. Detta hängivna och trofasta arbete har skaffat honom många vänner - och fiender - ty det finns tyvärr människor, som i sin oförmåga att skapa någonting omkring sig, till den grad avundas de skapande krafterna i sin närhet att denna deras avund oftast tager sig uttryck i det bittraste hat. Vännen Finneskog har ej helt undgått detta onda. Han kan, under allt, vara glad över att hans vänner äro i majoritet.

När jag nu räcker Dig handen, gode vän och medarbetare, är det med stor tacksamhet, inte bara för min egen del, som har den förmånen att räknas till Dina närmaste, utan i denna tacksamhet innesluter jag alla våra medarbetare, annonsörer och kommissionärer.

För Ditt oegennyttiga och uppoffrande arbete för Finnbygden och dess idéer; för gott och vänskapligt samarbete i tidskriftens tjänst samt sist men dock främst, ett tack för Din stora, goda, alltomfattande personliga broderskapskänsla vis à vis mig. Din vän och broder


ANTE L:SON-ANTEE.


Källa: Finnbygdens Jul, 1928.