Källa: Finnbygden 1-1976

Finnbygden

- - -

Bror Finneskogs livsgärning avslutad

 

- TILL MINNET -

 
När detta nummer av Finnbygden ges ut, finns inte längre denna tidskrifts redaktör bland de levandes skara. Torsdagen den 8 januari 1976 rycktes redaktör Bror Finneskog hastigt bort från ett jordeliv, fyllt av plikttroget arbete och målmedveten strävan. Han hade just slutat sitt arbete för dagen, ätit sin måltid och som vanligt sittande i sin fåtölj läst tidningen, då han till synes utan smärtor för alltid somnade in. Han hade då inte bara fullgjort sitt dagliga arbete utan även avslutat det livsverk i kulturens tjänst, som Försynen utstakat för honom. Saknaden och sorgen efter honom blev stor, inte bara hos efterlevande maka och barn med familj samt släktingar utan också bland hans många vänner och medarbetare på nära och fjärran orter. Skrivaren av denna minnesruna har i åtskilliga år på olika sätt stått Bror mycket nära och periodvis haft dagliga kontakter med honom. Det ville sig så, att jag även i Brors sista skälvande minuter fanns i hans närhet.

När jag nu med vemod, blandat med tacksamhet, på anförvanters uppdrag söker teckna minnesbilden av Bror, så vill jag underlåta att göra någon uppställning av Brors alla tjänster samt uppdrag genom de gångna åren och i stället något beröra hans rent mänskliga egenskaper.

Bror var född den 31 maj 1906 i Nyskoga och finnättling. Han växte upp i den genuina finnskogen och formades av dess natur och folk, som genom århundraden varit dessa trakter trogna och med stora mödor fått sin bärgning i en karg bygd. Brors barndomsbygd var rik på traditioner och kulturminnen. Därute i finnskogen fanns en till brädden fylld mystisk föreställningsvärld, som lockade Brors nyfikenhet, då han hörde sin fars och morfars berättelser. Hos Bror föddes en längtan att fortsätta upptäcktsfärderna på egen hand i finnskogens mystiska och föga klarlagda värld för att sedan på pränt skildra dess säregna historia och kultur. Samma känsla fanns ju hos flera begåvade unga finnättlingar i de nordvärmländska bygderna. Gemensamt för dem alla var just denna ganska odefinierbara längtan att till rätta dimensioner klarlägga sin egen bygds historia, bryta sig loss ur fäderneärvda föreställningar samt skapa något nytt. Det är kännetecknande, att något årtionde in på detta sekel Dan Anderssons diktning haft en så stor betydelse. Denna längtan återspeglas i Dans diktning:

"Det är något bortom bergen,
bortom blommorna och sången,
det är något bakom stjärnor,
bakom heta hjärtat mitt . . ."

Knappt fyllda 18 år föddes också i Brors medvetande en stark längtan att själv söka skapa en tidskrift, där inte bara han utan också finnskogsförfattare och konstnärer i övrigt kunde få sina alster bevarade i tryck. Brors far överlämnade en postsparbanksbok med 275 kronor innestående. Det var Brors doppengar. Med hjälp av dessa medel kunde så Bror starta tidskriften Finnbygden, som först var åttasidig. Första numret kom ut 1924 och med två nummer om året fram till 1927, sedan med ett nummer årligen fram till 1929, alltså sammanlagt tio nummer. Sedan kom bl. a. andra världskriget och uppehåll gjordes fram till 1947, varefter till en början två nummer utgavs årligen.

När Bror 1946 började sin långa verksamhet som Nya Wermlands-Tidningens lokalredaktör i Torsby, hade han rika möjligheter att i skrift skildra värmlandsfinsk historia och kultur. Det skall heller inte glömmas att han under årens lopp stod som författare av åtskilliga värdefulla uppsatser i böcker, tidskrifter och tidningar. En del av dessa uppsatser finns förtecknade i "Värmland förr och nu", årgång 1953, som just avser "Värmlands finnar".

Brors stora hembygdsintresse avspeglades i stödet av flera hembygdsföreningar och många föredrag vid deras sammankomster, olika anföranden i radio, landsantikvariens ombud och under senare år ledande kraft i Solör - Värmlands finnkulturförening.

Men för finnskogens folk i allmänhet har nog "Finnbygden" under årens lopp hört till det käraste, som Bror skapat. Han har i denna tidskrift berett många skrivare möjlighet att erfara glädjen av att få alster i tryck både när det gällt glädje och sorg. Därmed har också våra i övrigt natursköna trakter berikats med poesi och prosa, som alltid hör hemma i värmländska bygder.

Bland det bästa en människa kan lämna efter sig är det ljusa och vackra minnet! Många av Brors gamla vänner har gått in i den eviga vilan, men kvar finns ännu många medarbetare och vänner, som sörjer en vänfast och godhjärtad människa; en trägen och plikttrogen kulturkämpe, som kan räknas bland de stora namnen. Stilla och försynt fullgjorde han sin dagliga gärning. Hjärtats generositet räckte även till för att hjälpa ensamma och olyckliga människor, som i honom såg sin behövliga medmänniska. Genom sin publicistiska verksamhet kommer hans gärning att minnas i långa tider, ja, långt in i kommande generationers tidevarv! När vårsolen på nytt bereder liv i finnskogsmiljön, skall jag uppsöka Brors barndomsland i närheten av någon sjö eller tjärn och till ackompanjemang av finnskogens sus och fåglars kvitter, med meditationens hjälp, återknyta förbindelserna med en svunnen kultur och en bortgången fin personlighet och kulturkämpe!

Olof Hampus

BROR FINNESKOGS JORDFÄSTNING

Lördagen den 17 januari 1976 - en vintrig dag, då solen tidvis bröt fram till den snötäckta naturen - fördes redaktör Bror Finneskogs stoft till den sista vilan på Fryksände kyrkogård. Dessförinnan skedde jordfästningen i Siris kapell och officiant var kyrkoherde Pehr Wallby. En stor menighet med många representanter för ideella organ och finnkulturen både inom det egna landskapet och grannländerna Finland samt Norge hade också slutit upp till den gripande och högtidliga akten. Kistdekorationerna representerade de nordiska färgerna i blått, gult, vitt och rött. Prestaverande var kyrkvärden Olof Hampus samt skogsvårdskonsulent Gottfrid Andersson. Före psalmsång sjöng kyrkosångaren Elsie Olsson "Det är något bortom bergen" av Dan Andersson, varefter officianten med utgång från Romarbrevets 12 kap., vers 12: "Varen glada i hoppet, tåliga i bedrövelsen, uthålliga i bönen", höll ett anslående griftetal, vari anknöts till den bortgångnes insatser till fromma för hembygd och grannländer. Så föll de tre skovlarna mull. Elsie Olsson sjöng "Så tag nu mina händer", ackompanjerad till orgelmusik av musikdirektör Lars Moberg, varefter kistan bars ut och fördes till familjegraven. Efter kistan följde menigheten med en överväldigande krans- och blomsterskörd. Där talade i samband med kransnedläggningen ingeniör Rune Finneskog för de anhöriga, Harald Henriksson, Säffle, för släktingar, Olof Hampus för sin familj och fil. dr Richard Broberg, Uppsala, distributionschef Göran Tollesby, Karlstad, för Nya Wermlands-Tidningen, direktör Henning Tollesby, Karlstad, för Säffle-Tidningen, redaktör Patsy Åström för Värmlands journalistförening och redaktör Christer Bergqvist för journalistkollegor i Torsby. Sekreteraren i Solör - Värmlands Finnkulturförening, lektor Sigurd Bograng, Eskilstuna, representerade föreningen och betonade, att den bortgångnes minne denna dag hedrades även från Rautalampi i Savolaks och Saarijärvi i Tavastland, de två största utvandrarlandskapen i Finland på 1500- och 1600-talen. Den bortgångnes förfaders släktnamn var en Moijainen i Tjärnberg, Nyskoga, ehuru i en människa finns åtskilliga släkter. Men störst är väl ändock saknaden i våra egna finnbygder, sade Bograng. Förf. Åsta Holth, Svulrya, talade och nedlade krans från norska hembygdsgården Finnetunet i Grue Finnskog. Konstnärinnan Niina med son Seppo Sailo, Helsingfors, nedlade blommor från Niittaho-Jussis Förening i Helsingfors och från vänner i Rautalampi kommun, Savolaks och Saarijärvi, Tavastland. Gunnar Frykeskog, Torsby, talade för Norra Värmlands konstförening och landsantikvarien Gösta von Schoultz, Karlstad, för Värmlands Museum och riksantikvarieämbetet. Vidare talade distriktschef Ingemar Larsson, Torsby, för Lions club och fotograf Anna-Lisa Pewe, Torsby, för Fryksände hembygdsförening och Torsby kulturnämnd.

Den högtidliga akten ute vid griften avslutades med att kyrkoherde Wallby lyste frid över den bortgångne, samt framförde de anhörigas tack, varefter prestaverna som en sista hyllning sänktes ned mot kistan.

Vid den efterföljande minnesstunden och middagen på Hotell Björkarna föredrog officianten kondoleanserna i form av bidrag till olika blomsterfonder m.m. Olof Hampus och Åsta Holth höll minnestal. Kyrkoherde Wallby uttalade anförvanternas tack till alla, som på olika sätt velat hedra den bortgångnes minne. Sigurd Bograng framförde i ett tal gästernas tack till värdfolket. Vid avslutligen sjöngs unisont de två första verserna av Sv. ps. 21 "Härlig är jorden ...” på så sätt att de tre nordiska ländernas språk samtidigt fick blandas i sången.

Bror Finneskogs sista färd fick en både värdig och stämningsfull utformning.

O. H.

- - -

Källa: Finnbygden 1-1976