Källa: Torsby Tidningen Nr 7 1995

- - -


Det finns många människor som är dåliga på att ta hand om sina fotografier. De låter dem ligga utan att skriva namn på de avbildade, och efter ett par generationer kastas korten bort, eftersom ingen vet vem de föreställer.

GAMLA BILDER BERÄTTAR

Som väl är finns det andra personer som prydligt noterar alla data på bildens baksida, till glädje för alla efterlevande.

Och så finns 94-åriga Anna Johnsson i Backa. Hon har lånat ett fotografi, där en hel familj från Västby i Dalby socken är avporträtterad. Anna har inte bara antecknat namnen. Hon har även låtit leta fram födelse- och dödsår på samtliga på bilden och dessutom låtit notera sina personliga hågkomster av familjen.

Familjefotot från Jal-gården, Västby, föreställer följande personer: l. Fadern Olof Persson. 2. Modern Ingegerd Persson. Barnen, uppräknade efter ålder: 3. Per. 4. Olof. 5. Kristina. 6. Serafia. 7. Johannes. 8. Ida. 9. Maria. 10. Ernfrid. 11. Anna. 12. Vilhelm.

Anna har funderat en del kring det vackra familjeporträttet. Genom att studera barnens storlek och resonera kring deras förmodade ålder, har Anna fått fram att bilden nog är tagen 1897, på hösten.
 Förmodligen är det en kringresande fotograf, som har varit i farten - man kan på originalet urskilja en på orten okänd signatur följd av "Gefle".

Men bilden är nog tagen i hemmet, misstänker Anna. Hur skulle denna stora familj ha kunnat släpa sig iväg långt bort med häst och kärra till en fotograf och sedan se så här välvårdad ut?

Anna har räknat ut familjens sammanlagda ålder. Alla på bilden är döda och de flesta blev mycket gamla. Sammanlagt blev de 1007 år!

- Modern själv blev 96 år och dottern Maria 99 år. Fyra av syskonen bodde ända in på 1970-talet på Dalbygården, och det var då inte mycket som fattades i att de varit 400 år tillsammans. De fyra var Kristina, Maria, Serafia och Ernfrid.

Familjen bodde på Jalgården (Gärdgården) i Västby. Familjefadern hette Olof Persson men kallades Jal-Olle, eftersom han kom från Jalgården.

Han föddes 1836 och dog 1918, 82 år gammal. Hans bröder drev ett tag Västby bryggeri.

SMÖG UTANFÖR STUGAN

När Olle var bortåt tjugo år gammal, var han tillsammans med några kamrater och smög utanför Krokstugan i Brönäs och kikade på ett fönster - ett inte så ovanligt "nöje" på den tiden, då inte teve och radio fanns. De blev då ögonvittnen till en liten flickas födelse, och Olle sa:

"Henne ska je gifta mej mä, när ho blir stor".

Väntan blev lång, men giftermål blev det så småningom med flickan Olle sett komma till världen. Hon hette Ingegerd Persson och efter hemgården blev hon kallad Krok-Ingjal. Födelseåret var 1855 och dödsåret 1951.

- Kroksläkten som hon kom från var en förfärligt stor släkt.

Jal-Olle var religös och brukade predika på den tidens bönemöten, som mest hölls i hemmen. Men en gång råkade han illa ut, och det var när han förargade den trollkunnige finnen i Änga på andra sidan älven. Denne hade en get, och hur det nu hade gått till, så hade geten en gång kommit över älven, och Olle såg hur den gick och betade på hans ägor. Han försökte mota undan geten och slog efter den, men då kom finnen över från Örsängsmon och trollade på Olle för detta tilltag. "Nu ska Olle mista synen", sa han, och Olle blev blind. Men på hösten, när finnen slaktat geten, blev han mildare till sinnes och tyckte väl att han fått hämnd nog. Då trollade han, så Jal-Olle fick synen åter .

- Finnen i Änga stämde en gång en björn, så den gick en hel vecka framför huset hos en som vittjat finnens nät.

Jal-Olle och Krok-Ingjal fick sitt första barn 1877. Det blev en son, och han gavs namnet Per. Liksom de efterföljande barnen fick han efternamnet Olsson. Per dog vid 79 års ålder 1956.

- Per var en mycket fin man. Han blev byggmästare och byggde bl a upp den nya Jal-gården, som ännu finns kvar, och där bodde han med sin familj.

- Han var religiös och gick gärna på möten, men hans fru, som för övrigt var min faster, hade inte samma läggning.

Andra barnet, Olof, kom 1879. Han blev skogvaktare och bodde i grannbyn Bänteby, där han hade ett stort hus. Han dog 72 år gammal 1951.

- Så vitt jag minns var han aldrig gift.

Kristina, den äldsta av flickorna i Jal-Olles stora familj, föddes 1881 och dog 1975, då 94 år gammal. Hon levde för missionsförsamlingen. Det var otaliga möten, som anordnades i hennes lilla stuga, som hon lät bygga åt sig hemma på Jalgården i Västby. Hon testamenterade sina ägodelar till församlingen.

- Kristina var en duktig sömmerska, som vi ofta anlitade, säger Anna.

1883 föddes Serafia. Hon blev gift i Backa med änkemannen Per Persson, som hade affärsrörelse i byn före Anna och Oskar Johnsson. Serafia och Per fick en son, som bor i Likenäs. 1976 gick hon ur tiden, 93 år gammal. Nästa barn i familjen var Johannes, som såg dagens ljus 1886. Han var lite annorlunda än de andra syskonen och var gärna lite ironisk i sina kommentarer. Han och frun hade tre barn och bodde i Transtrand, där de hade ett litet jordbruk. Johannes dog 1970, 84 år gammal.

Tvillingflickorna Ida och Maria föddes 1889. Ida bodde kvar hemma och förblev ogift.

- Hon ägnade sig, som man säger, åt hemmets sysslor. Hon avled redan 1958, då hon var 69 år gammal.

Tvillingsystern Maria däremot var med längst av alla. 1988 avled hon, och det var bara några månader innan hon skulle ha fyllt 100 år.

SKICKLIG VÄVERSKA

- Maria blev gift Henriksson och bodde i Båtstad i Norra Finnskoga. Hon var en skicklig väverska och gjorde mycket fina sängtäcken. Alla barnen hade för resten handaskicklighet.

Ernfrid, som kom till världen 1891, lämnade densamma 1976, då han var 85 år. Han var ogift men han hade dottern Hulda i Stöllet.

Anna föddes 1893. Hon blev gift till Finstad i Hjällstad med Olle Olsson och fick två pojkar. Anna dog 84 år gammal 1977.

Yngst av alla barnen var Vilhelm, som föddes på våren 1897. Han blev gift i Tallåsen i Norra Finnskoga och levde tills 1967, då han avled 70 år gammal.

Ett vackert familjeporträtt, men inte unikt. Det ovanliga är kombinationen med data, som ger bilden ett helt annat värde. Ett efterföljansvärt exempel. Tack, Anna!

TORLEIF STYFFE

 
- - -

Källa: Torsby Tidningen Nr 7 1995