Källa: Edgren, Wilhelm: Ditt och datt. Sid 21

Ditt och datt

- - - 

Väl skjutet, men illa siktat.

En prästman i nordligaste Värmland hade på goda skäl fattat ett rättvist agg till en skata, som flera gånger dagligen besökte och härjade hans frodiga sockerärter. Sedan han givit henne täta varningsgrader, dels genom att skrämma henne på åtskilliga sätt, dels genom att kasta småsten efter henne, beslöt han omsider, sedan alla dessa varningar ej verkade någon bättring, att skjuta den oförskämda och oförbätterliga rövaren, nästa gång han återkom för att rensa ärtskidorna.

Påföljande dag randades molnfri och varm (i juli eller augusti 1845) och den objudne gästen infann sig som vanligt. Utan några preludier gick prästen direkt att hämta sin jaktbössa (att prästen varken var jägare eller skytt bevisas klarligen av efterföljande), en så kallad ”enkel svinrygg”, laddar den och begiver sig ut att söka sin fiende.

Skatan hade under tiden flyttat från ärtsängen till en gärdesgård vid logen, dit prästen smyger, får gott håll, lägger an, siktar länge och väl, och slutligen smäller det. Skatan flyger oskadad sin kos och sätter sig på logtaket, varifrån hon utöser den ena hånande skrattsalvan efter den andra, medan prästen står blek, förfärad och orörlig på samma ställe, betraktande sin grissugga, som vältrar sig i sitt blod. Prästen hade nämligen i sin jaktiver ej blivit varse, att suggan i skuggan av gärdesgården nedanför där skatan satt tog sig en lur.

Bedrövad och flat går prästen slutligen upp på sitt rum och lägger sig, led vid dagens jaktäventyr, reflekterande över det märkliga olycksskottet, då hastigt hans hustru inkommer och med ängslan förkunnar, att den stora grissuggan är nära död, tilläggande att hennes död ej kan vara naturlig. Prästen, vändande sig åt väggen, svarar vresigt: ”hon har fått en artificiell död och skall ögonblickligen slaktas”.

Under lång tid därefter var det omöjligt att få prästen att smaka så kallat artificiellt fläsk. Förut var han stor älskare av svenska skinkor, men efter denna olyckans dag kastade han sig på lybska, dock nu … är allt fläsk gott. (Prästen dog 1875).

- - -

Källa: Edgren, Wilhelm: Ditt och datt. Sid 21