Källa: Westén, Elna: Klarälvsbygd i bild och minne. - Dalaförlaget, Malung, 1981. - ISBN 91-8501-426-5. 



- - -


Jakobjäntaan


 

Ingegärd




Helga



I gamla Jakobgården i Uggenäs, Likenäs bodde två systrar. Kavata och duktiga fruntimmer som skötte sin gård på bästa sätt. De hette Ingegärd och Helga men namnen blev på dalbyspråk "Ingjarl" och "Hôrli". En yngre lustig flanör som kallades Bock-Per kom ofta till deras hjälp på gården och var alltid välkommen och bjöds på mat och husrum. Han var diktare och kunde "på stående fot" göra vers och visor. Han uppvaktade "Ingjarl" med en hyllningsdikt som hon uppskattade mycket och hade nöje av att höra läsas och sjungas. Humor fattades inte hos dessa damer trots att de till åren var rätt så gamla.


Dikten som Bock-Per hyllade "Ingjarl" med lydde ungefär så här:

Ho Ingjarl e mi glädje, ho Ingjarl e min skatt
je "bytâ int" bort ho Ingjarl mot e sôm har en hatt.
För ho har kor i "båsaan"
å taller uti "åsaan".
Sjung hoppsan, proppsan - - - osv.

Får je bli gift mä Ingjarl, je blir en rekti karl
je pengar får i pongen
å lever glatt som kongen
i alla våra dar.
Sjung hoppsan, proppsan - - - osv.


- - -



Källa: Westén, Elna: Klarälvsbygd i bild och minne. - Dalaförlaget, Malung, 1981. - ISBN 91-8501-426-5.