Källa: Westén, Elna: Klarälvsbygd i bild och minne. – Dalaförlaget, Malung, 1981. – ISBN 91-8501-426-5.

Maria Jonssons affär i Lillbergsgården.

Maria Jonsson
 

Solskensmänniskor

En av dessa var "Marri" alias Maria Jonsson från södra Sysslebäck, Dalby. Hon föddes i ett välbärgat hem år 1873 bland fem bröder och tre systrar. Tidigt märktes det att hon var en "särling", kvicktänkt, glad och företagsam. Fadern föredrog att göra henne till affärsmänniska istället för att hon skulle arbeta på den stora gården.

Han lät uppföra ett hus i närheten passande för handel. Där började Marri efter någon utbildning sin affärsrörelse. Hon med sitt tilldragande mjuka sätt hade snart hela socknen som kundkrets och blev samtidigt allas omtyckta vän och särskilt barnens favorittant.

Varmt religiös från barndomsåren skänkte hon mycket till traktens ideella föreningar och kanske mest till Frälsningsarmén som vid sekelskiftet öppnade Dalby kår "Klippan" med tvenne unga officerare flickor som pionjärer i detta "Värmlands bykrig". Marri var som en syster för dem.

Hästar - hennes älsklingsdjur
Hon var också med och bildade traktens första djurskyddsförening. Hästar var hennes älsklingsdjur. Själv höll hon sig med häst - något som också var till nytta då handelsvarorna sommartid måste köras ett par kilometer från dåvarande ångbåtsbryggan vid Vingängsjön till affären i Lillbergsgården. Men Marri var alltid noga med att bod-karlen inte fick lasta för mycket åt gången utan istället göra flera turer. Vintertid kom de tunga handelsvarorna mestadels från Karlstad över Charlottenberg till Flisa i Norge och därifrån - sex mil lång väg - kördes de av norrmän med hästar till Sysslebäck. Detta till långt in på 1920-talet, då lastbilstrafiken - på bättre vägar - kom igång. Dels direkt från Karlstad eller efter tågtransport till Edebäck med lastbilar till övre Klarälvdalen. Ångbåtstrafiken Edebäck-Dalboängen (Vingängsjön) lades då ned.

Nåväl - efter denna parentes åter till personligheten Maria Jonsson.

Julgransfest
Varje jul öppnade hon sitt vackra hem för bygdens barn med julgransfest, förplägnad av alla de godsaker som stod till buds, sång och musik, uppläsning och lekar. Och påsar med till hemmavarande förstås. Det var efterlängtade tillfällen för oss i omgivningen.

Om någon ur hennes kundkrets blev sjuk skulle bud sändas efter Marri naturligtvis. Hon tog då sin cykel eller spände för "Lill-Blacken" och for till behövande sjuka och gamla och förmedlade läkarkontakt. Hennes telefon användes nog mera för vänners och kunders bruk än för affärsrörelsen. Hon anställde också goda affärsmedhjälpare. Vidare kan tilläggas att hon en gång på gråtande föräldrars ivriga vädjan måste hjälpa en sjuk zigenarflicka till nöddop. Barnet befann sig i ett läger i bitter vinterkyla i närheten (år 1914 eller 1915). Flickan överlevde och kallades Maria.

Affären såldes
Tiden gick och efter första världskriget förändrades mycket. Även Marris goda ekonomi rubbades. Godtrogenhet och hjälpsamhet är inga starka trumfkort när pengar fort skall läggas på bordet. Efter några decennier fick hon sälja allt hon ägde och flyttade med en väninna - som drev en liten affär i södra Värmland - från sitt kära Dalby.

År 1952 gick Maria Jonsson ur tiden. Hennes önskan att få vila i hembygdens kyrkogård uppfylldes.

När jag nyligen stod vid hennes grav där en liten svart stenplatta visar namnet, födelse- och dödsår och där sällan någon blomma nedlägges, blev jag vemodig och kände bittert min andel i glömskan.

- - -

Källa: Westén, Elna: Klarälvsbygd i bild och minne. – Dalaförlaget, Malung, 1981. – ISBN 91-8501-426-5.