Källa: Finnbygden sommar 1927

Finnbygden

- - -


Per L-son Tellander
En norrskenets och de gamla stuguinteriörernas målare.

Där uppe i finnmarkerna, där älven går strid och naturälskaren trivs även om det tillfälliga besöket sker  på en kall och grå höstdag, då löven börjat singla ned från björkarna och jorden börjat frysa till, där återfinna vi den överallt bland konstnärsfolket i Värmland välkände självodlande konstnären, specialisten i vackra kolteckningar. Per L:son Tellander. Ingen gren inom konstarternas ram kan så sägas vara utövarens speciella, som kolteckningen för Tellander, och mera hemma på sin mammas gård än denne konstnär känner sig, då han får ta sitt kolstift och med sin säkra hand föreviga en interiör från en gammal finngård, är det svårt att tänka sig.— Jag erinrar mig den hemtrevliga idyllen framför brasan, där de tvenne gamla röka sina aftonsnuggor. Är det icke en andaktstund utan like? Tänk vilken djup hängivenhet som återspeglas i detta verk, de gamlas hängivenhet för de stilla stunder då de fingo vandra bort från vardagens ävlan och slit och framför en döende brasa lugnt och rofyllt drömma i ensamheten. Man förstår att en sådan andaktsstund är nog för att fylla själen med harmoni och föra den långt bort från detta materiella kaos och samtidigt förena de ännu glödande gnistorna med själva den levande flamman. Det blir det lillas längtan efter det stora, det söndrades förening med urgrunden. Få av våra konstnärer kunna, liksom Tellander, stämma sinnena och dikta för oss en sådan skönhetsmättad tro på livet med dess mångahanda motigheter. Och vilken förfinad helgdagsstämning han förlänar sina motiv. Se t. ex. på hans små finnstuguinteriörer med en gammal gumma eller gubbe framför spiseln i djup meditation inför det som var deras ungdoms tro, och att se dem där med sina kära snuggor, det är en högtidsstämning som aldrig går ur minnet. En gudstjänst i ordets rätta bemärkelse. Tänk tvenne gamla, som under tystnad njuta där i ensamheten, njuta och känna sig tillfredställda mitt i det brusande och jäktande nutidslivet. Tellander visar oss här ett prov på att i det trista vardagliga livet kan det finnas frid och högtidsstämning, hängivenhet och lycka, gudstjänst och kyrka, ja religiös hängivenhet i vardagspaltorna hemma vid en sotig spis i en rökig stuga.

Tellander har nått ganska långt i sitt skapande. Hans dukar börja nu pryda hemmen litet här och var i dalen, då först och främst hos doktor Axel Johansson i Långav, där vi bland den långa raden av konstverk även återfinna Tellanders.

Tellander härstammar från övre Fryksdalen. I Vitsand stod hans vagga, och det är väl därför han förärat Vitsandsborna den vackra dopfunt jag sett i kyrkan där. Även i Torsby vill jag minnas, att det finnes en dylik av Tellanders hand. När få Dalby och Norra Finnskoga liknande reliker, mejslade av dig, gamle vän?

Tillsammans med en del andra värmländska konstnärer har Tellander haft lyckade utställningar såväl i vår värmländska huvudstad som övriga städer, både inom och utom länet, överallt mottagen med värme och sympati, och under Karlstadutställningen i år ha hans dukar tilldragit sig konstkännares odelade beundran. Tellander har dessutom haft vällyckade utställningar i Uppsala, Stockholm, Arvika och Säffle samt i Köpenhamn och Oslo. Har genomgått Konstnärsförbundets målarskola och varit elev av den kände rimfrostkonstnären Fjæstad.

Tellanders anspråkslösa väsen har gjort honom älskad och avhållen av alla, och hans rättframma och flärdlösa sätt gör att man drages till honom. I honom spåras den sanna konstnären, diktaren som arbetar på sin konst för konstens egen skull.

Jag glömmer aldrig den oktoberdag, då jag som gäst, i sällskap med denna tidnings redaktör och en ung diktarkamrat, satt till bords i den Tellanderska familjen. Jag kände mig så övermåttan glad, att jag glömde allt omkring mig, till och med mitt ärende att intervjua värden, annars hade det här kommit långt förut. Man blir så där upprymd då man kommer i kontakt med sådana människor som Tellander, vars hela liv och längtan är konsten.

Jag vill hoppas, att vad han kommer att giva oss av såväl sin pensel som ritstift, och även då det gäller att etsa fram något vackert (som också är en konstart för Tellander), han må bliva förstådd och uppskattad, ty han vill giva oss av sin stora goda själ, bara vi vilja taga emot.

Må han i de gnistrande norrskensnätterna däruppe i finnbygden dikta för oss sina mystiska sagor om de stora och ensliga myrarna och de djupa dunkla skogarna eller vid en sådan där liten täck skogstjärn full av näckrosor och med stjärneglitter i sin djupa mörka spegel skapa åt oss stämningsbilder, fulla av den naturens mystik som endast en konstnär av Tellanders mått förmår att framskapa.

Ante  L: son Antee.

- - -

Källa: Finnbygden sommar 1927