Om övre Klarälvdalen i gångna tider

Skildringar av hembygdsforskaren LARS BÄCKVALL

Ängen - Kyrkobol i Norra Ny socken

(20/6 1935)

Såvitt känt är, finns från Värmlands Älvdal endast ett diplom från medeltiden bevarat. Det är en handling om ett ängebyte mellan en bonde Erik Larsson i Ännerbol i Norra Ny socken och den heliga kyrkan, daterad den 17 juli 1415. Ett oansenligt papper 210 mm x 155 mm. Texten har genom hanterandet något skadats, och av de två sigillen är det ena borta och det andra utnött.

Det är högst märkvärdigt att ett så obetydligt pappersblad blivit bevarat så lång tid, då allt tänkbart annat gått förlorat. Och att de som genom århundraden har haft vård om handlingen insett dess värde. Men det kan också tänkas att den på något sätt legat undangömd och därigenom undgått förintelse. - Kanske blivit upptäckt av honom som i medio av 1700-talet gjort en avskrift. Den var då, av avskriften att döma, i ett oskadat skick.

 
Bytesbrevet mellan Erik Larsson och den Heliga kyrkan 1415.

Denna avskrift synes, av stilen att döma, vara gjord av prosten Bengt Piscator, född 1693, kyrkoherde i Älvdalen från 1730 till sin död 1776 och bodde på Ekshärads prästgård. På denna avskrift är båda sigillen tecknade och med avseende på texten, så kompletteras originalhandlingen. Den är ett resultat av ett mödosamt arbete med den svårlästa handlingen, så bra som den är utförd. Piscator var en forskare, "som", enligt Fernow Beskrivning öfver Wärmeland 1773 sid. 304, "haft både håg och tillfälle att göra samlingar om nytt och gammalt härstädes". - Erik Fernow sökte under Piscators tid kaplanstjänsten i Dalby. Sedan han provpredikat den 20 augusti 1775 skrev han i Dalby kyrkas journal: "Stetimus hic tandem nobis vbi defuit orbis". Översatt: Här har vi änteligen hamnat då verlden svek oss. På denna resa var Fernow i tillfälle att hälsa på hos gamle forskaren i Ekshärads prästgård.

Både originalhandlingen och avskriften äro från Ekshärad inlämnade till Göteborgs landsarkiv, där de nu förvaras.

Dokumentet är tryckt i Svenskt Diplomotarium n:r 2094 och synes vara tagen efter ovannämnda avskrift.

Sedan i "Namn och bygd" 9:de årg. 1921 s. 147, 148 av professor Erik Noreen. Ett överstryket ord Sthawasya (Stafsjön) som förut icke tagits med är här upptaget.

Emellertid återger jag här 1700-talsavskriften där sigillen äro tecknade och inför ordet Stafsjön. Den lyder:

"För alla man, som thetta brev Händer förekomma bekiännes iak Ingemar jonsson, körka-präst i Elfwedalen med thetta mitt opna brefwe att iak hafwer giort ett ängia-byte med ährlig Erik Lorensson i Ändredabohle på then Helga Kyrkias wägna. Han skal hafwa the ängia som iak fick af Päder i Seglenäs, som liggia op med Halgåna och then deel som then Helgia Kyrkia äger i Torsmo; och then Helgia kyrkia skall hafwa af honom en Eng som ligger nordan Öganäs, och han skall och Hafwa den deel som Kyrkian Hafwer i Östra Loffstrand ock så nogon deel i fiske (i Stafsjön) - och myrer sloen, som ligga til skogen. Till yttermera wisso, trycker iak mitt Insegle under thetta brev, med efterkommandes in sigle, at så skal wara i sanning, som skrivet vart Anno Dommino MCDXV die Botolphi (1415 den 17 juni) item iämte thetta Engia-byte skall förenemnde Erik hafwa frit skogawäg op för Seglanäs berg."

Originalhandlingen är ett intressant papper att studera dels för strykningen och för att det skrivits mellan raderna och sammanhanget i texten. Man får den föreställningen att Erik Larsson varit mindre hågad för bytet, och kommer med ökade anspråk som kyrkan går in på, vilket visar hur angelägen hon är att få ängen. Det heter nämligen först, att Erik Larson skall ha ängarna, som ligger uppmed Halgåna och den del som kyrkan äger i Torsmo och kyrkan får ängen nordan "Oghenes"; men så kommer det att han skall ha den del som kyrkan äger i Östra Loffstrand och någon del i fisket i Stafsjön. Men Erik är inte nöjd utan begär mera. Så överstrykes Stafsjön så att fisket icke är begränsat till denna och så skrives mellan raderna myrslagarna som ligga till skogen och slutligen: Item. Fri skogsväg uppför Segenäsberget. Den som möjliggjorde bytet är Petter i Segenäs. Utom det han skänkt ängarna uppmed Halgåna lämnar han ytterligare utsträckt del i fisket, myrslogarna och väg uppför berget.

För att få någon klarhet om var Torsmon legat ville jag fråga de gamla om icke Dörrfjäll uttalats Torrfjäll (Torfjäll) och då ger det anledning till antagandet att mon nedom fjället kallats Torsmon. Nuvarande Södra och Norra Torp.

Men var har Oghenes legat som ängen "ligger nordan". Det är den stora frågan. Att det skulle vara Ginbergsängen norr om Öjenäs i Ekshärad, som kyrkan bytte sig till, har jag långt för detta måste övergiva tanken på; och har slutligen kommit till den uppfattningen att det funnits en gård, som hetat Oghenes söder om Kyrkobol i Norra Ny socken, som legat på Fisknäsängen - ett yngre namn. Gården hade legat intill älvstranden, som det var vanligt förr i tiden och blivit utbruten av Klarälven. Så har älven brutit ut gårdar på mångfaldiga ställen. Som exempel må anföras, att det 1689 den 7 juli står i domboken "att N. Och S. Transtrand två helgårdar äro av älven utskurna i dess ägor, att där husen i förra tider stått löper djupa älven". Där kyrkan i Stommen i Dalby varit grundad är både kyrktomten och kyrkogården för mansåldrar sedan utbruten, och där kyrkan i Löperud i N. Ny stått, har älven skurit sig ända in på bergfoten, och namnet finnes ej på kartan.

Fisknäsängen, skulle jag tro, har fått sitt namn av ett laxfiske, som flera gårdar haft gemensamt och icke av fisket i avarna i södra delen av ängen. På Erik (Andersson) Wallringhs karta av år 1697 över denna äng har längst i norr Stöllet och Ännerbol haft ängslotter. Man kan därav draga den slutsatsen att Erik Larsson behöll detta ängsstycke, och en sägen förtäljer, att Ännerbolsborna betade sina hästar där då de voro i kyrkan. Stordelen av ängen har tillhört Elindebol, och Kårbol bytte den till sig mot östra säterskogen (domb. 1668). Sedan urminnes har här funnits en bebyggelse, som ägt ett halvmilsbrett bälte från dalrå till fryksdalsrå.

Men vi gå direkt till saken. Då Erik Larsson erhöll så många i bytesbrevet omnämnda ägor och fördelar förutsätter detta, att den äng som kyrkan förvärvade åt sig, varit en betydande egendom - och en av de gårdar, som kyrkan ägt och kronan tillägnat sig. Dessa hemman voro enligt jordeböckerna och räkenskaper Prästgården i Ekshärad, Stommen (Kyrkobol) och halva Södra Stöllet i Ny, Strandås och Stommen i Dalby. I Ekshärad har alltid varit kyrkoherdeboställe. På Stommen i Ny bodde 1540 och en tid framåt en "prästebonde", men var redan 1564 "förlent prästen", och har sedan av kyrkoherdarna brukats som Ängebol, och blev omsider boställe för sockenadjunkten och sedermera kyrkoherden. Det finns således ingen annan gård att välja på, som kyrkan bytte till sig, än Kyrkobol i Norra Ny socken.

Men då förstår man avsikten med förvärvet och varför kyrkan var så angelägen att få ängen. Det var för att få plats för en kyrka och stom åt prästen i den nya socknen mellan Halgån och Femtån.

Det heter i slutet av bytesbrevet: Till yttermera visso sätter jag mitt insegle under detta brev med efterkommandes insegle. Efterkommande är skrivet mellan raderna liksom myrslogarna på skogen på diplomet, och man ser således, att det är han, som förmått slutföra affären.