Om övre Klarälvdalen i gångna tider

Skildringar av hembygdsforskaren LARS BÄCKVALL

Några anteckningar om kyrkorna i Norra Ny

(30/8 1924)

Befolkningsuppgifter och hemmansindelning

Fernow skriver, att "Ny redkyrka (ridkyrka) har sitt namn i anseende till moderkyrkan. När folket efter digerdöden kunde få präst, hava de till mer bekvämlighet för Dalbyorten, som låg så långt i norr, uppfört denna kyrka mitt emellan Ekshärad och Dalby, att samfällt bruka henne; och medan här var stor stom eller prästgård, som i konung Gustaf I:s tid tillföll honom, är troligt att denna någon till varit moderkyrka och Älvdals kyrkoherde bott här." Det är icke alldeles osannolikt att så har varit. Ny socken har förr i tiden i förhållande till de övriga älvdalssocknarna varit mera bebodd än i senare tider. 1606, första året, då det finnes mantalslängder, voro i Dalby 123, i Ny 159, i Ekshärad 295 och i Råda (med Sunnemo) 204 personer mantalsskrivna. Under 1652, första året, då finnar stå upptagna i mantalslängderna, äro upptagna motsvarande 293, 316, 456 och 415. År 1706 stå upptagna 367, 209, 553, och 597 och 1803 äro 1.360, 856, 1.790 och 2.179 personer mantalsskrivna i samma socknar i nämnd ordning. Det är märkligt, att det här i Ny, med ett par undantag, på över 300 år i olikhet med övriga Älvdalssocknarna icke förekommit vare sig höjning eller förmedling (nedsättning av ett hemmans mantal) i hemmanens taxering i mantal. I 1540 års jordebok äro som hela hemman upptagna Fastnäs, Åstrand, Ännerbol, Gravol, Elindebol, Kårbol, Osebol, Björby, Ljusnäs, Munkebol, Ambjörby och Månäs jämte torpen Värnäs, Björkenäs och "Torpen" samt Segenäs, som skattade med Fastnäs. 1564 stå Övre Värnäs och Björkenäs upptagna som halva hemman och som torp äro uppförda Segenäs, Backa, Norra Torp, Södra Torp, Norra Stöllet, Nedre Värnäs och Spikebol och 1581 Mjönäs. Vid skattläggningen 1606 finnas i Ny 11 hela hemman och som halva äro uppskattade Segenäs, Backa, Elindebol (förmedlat), N. Stöllet, Nedre Värnäs, Övre Värnäs och Björkenäs och som tredjedelshemman Södra Torp, Norra Torp, Mjönäs och Spikebol. 1630 skattlades Ljusnästorp till 1/4 hemman och 1641 Ambjörbytorp till 1/4, och samma år höjdes Norra Stöllet till 3/4 hemman. Stommen (Kyrkebol) är 1540 upptagen till helt kronan tillhörigt kyrkohemman, Södra Stöllet som torp 1564, och skattlagt 1606 till 1/3 hemman, hälften krono och hälften skatte, sedermera skatteköpt den 10 mars 1630. Finnarna inkommo först mot slutet av 1640-talet. De äldsta, Öjeberget och Södra Flatåsen, äro upptagna som nybyggen 1647.

Kyrkoräkenskaper och visitationsprotokoll

Kyrkans äldre öden äro icke kända. Det är först med kyrkoräkenskaperna vi få några uppgifter om byggnaden. Det första, som möter oss där, är en utbetalning 1689 för arbete på kyrkan med brådning 5 dlr 8 öre smt. År 1701 köptes bräder från Dalby till ett litet torns inrättande, nämligen 16 tolfter à 12 öre smt och betaltes till byggmästaren Daniel Milander för det gamla förfallnas nedertagande och det nyas uppsättande. Arbetslönen var 30 dlr smt. 1702 utbetaltes för koppar och järn till tornspetsens beslag, som förlidet år byggdes, 4 dlr 10 öre smt och till Bengt Andersson i Stöllet (en framstående man, nämndeman (1673-1700) i smideslön 1 dlr 16 öre smt. 1706 köptes en kopparkittel att koka tjära i för kyrkbrådningen om 1 1/2 lisp. för 10 dlr smt. 1712 betaltes för spånandet av kyrktaket på södra sidan och för att tjära taket 17 dlr smt. 1713 för kyrkkammens uppsättande och spånande därvid, samt vapenhusets uppsättande 12 dlr smt och 1721 till Daniel Milander för spånande på kyrktaket, tjärning på tornet samt för tornluckor och trappor 20 dlr smt, och till Per Jonsson i Osebol till smide på tornluckorna 3 dlr smt.

Vid prostvisitationen 1721 antecknades till protokollet följande: "Kyrkan till torn och tak nyligen brådd och skola åt året, vill Gud, väggarna äfven bestrykas. Fönsterposterna voro mycket små och olika varandra och ingen på nordsidan; ty ville de framdeles vara sinnade, när Gud förläner något fredligare tillstånd i riket, att förbättra dem. Sammaledes behöfde korgolfvet också något opphöjas, disken kring altaret utvidgas, hvilket på samma gång kan blifva verkstäldt. Två små klockor voro i tornet. Sockenstugan var nyligen täckt men inte inredd."

Korgolvet blev höjt och disken utvidgad 1726 för en kostnad av 6 dlr smt och för diskens beklädnad med skerting 3 dlr 12 öre smt. 1731 blevo 12 små fönster inköpta, som kostade med frakt från Karlstad 12 dlr 20 öre smt och för insättningen av fönstren på södra sidan med järn 12 dlr smt och för fönstrets insättande på norra sidan 1 dlr 10 öre.

1729 verkställdes brådning av kyrkan, utförd av Sven Andersson i Lysvik. Detta kostade 24 dlr smt. 1748 betaltes för källarens välvning 4 dlr smt. 1752 för brudstolarnas målande 2 dlr smt och 1760 för fyra fönster med insättning 5 dlr smt.

Det fanns en läktare i den gamla kyrkan. Då hjälpprästen Jacob Bergenhem tilltalade Halfvard Andersson i Månäs för det han kommit drucken och varit honom till förargelse, svarade Halfvard bak under läktaren med hög röst: "Straffe den som straffe bör". För sitt uppträde fick Halfvard sitta två dagar i "Stocken" och böta 10 mark (domk. 12/2 1689). Kyrkan har tid efter annan varit tillbyggd tre gånger. Sista gången hon byggdes om var 1671, uppger Schéele i sitt verk "Vermland i teckningar". Hon blev nedtagen 1773 och för det arbetet betaltes till Nils Dahlgren 14 dlr smt. Rester av grunden finnas kvar, som visa läget, där kyrkan stått och storleken, ungefär.

Inventarieförteckningarna 1683 och 1686

I anteckningarna över gamla monumenter och antikviteter av år 1683 finnes omnämnt, att: "Uthi Nyy Sockens kiörkia fins ett Behålle Rökelsekar och en liten klocka, 2 st. 4 allner långa waxstaker medh Bleck Cronor upi ändan stå vedh Cors-dörren, Sägz hafua waret borne för bruder medh waxlius. Item några andra stakar 4 allaner långa medh smala waxlius wisade Runt omkringh, Sägz att monkerna hafua lyst sig der medh. Sancte Olofz beläte fins der ock."

I äldsta inventarieförteckningen av 1686 finnes några märkligare saker; en förgylld silverkalk med patén och en sockenbudskalk med patén av silver, funten av täljsten, 3 st. brudtärnor (ljushyllor) av bleckplåt, 3 ljusstakar av järn, 4 tennflaskor med skruv, 3 klockor av malm, den minsta bortlånt till prästgården, en kyrkbibel in folio, mässhake av plys och pungen med bjällra. Då på 1690-talet en klocka göts i Dalby för kyrkan i Likenäs, låntes av Ny socken 2 små klockor om tilsammans 3 1/2 lisp. 1747 köptes en liten ljuskrona av mässing för 12 dlr smt och en större av samma slag för 64 dlr smt och betaltes för den lilla kronans omlagande 2 dlr smt.

Präster i socknen

Som "herdaminnet" är ett sällsynt, dyrt och svåråtkomligt bokverk, omnämna vi de präster, som förrättat gudstjänsten i den gamla kyrkan i Kyrkebol i Ny socken från början av det nyare tidevarvet. De äro: kyrkoherdarna Jonas Nicolaus Rääf, som innan han kom till Älvdalen var kurator i Rångedala och kallades Jon i Rangedal, död 1537. Hans son och efterträdare Ericus Jonae, död 30 april 1588, Jonas Erici, faderns medhjälpare och kaplan 1572, kyrkoherde 1589, död 1594, och brodern Benedictus Erici, kaplan efter sin bror och utnämnd kyrkoherde 1 mars 1595, död 18 juli 1634.

Efter hans frånfälle blev sonen Jonas Bendicti Elfdalius innehavare av Älvdalen en kortare tid, varefter han var kyrkoherde över endast Ekshärads och Råda socknar. Den 3 mars 1636 vittnade nämnden på tinget huru eldsvådan hade strax efter juletid tillfogat kyrkoherden i Elfdalen herr Jon stor skada, i det "han icke allenast uppbrändt för honom två hans sädeslador utan ock all den säd, däri fanns, och medan han så stor skada därigenom tagit hafver, äro de höga överheten bönfallande om för honom den förmedling i skatten kan göras, som någorlunda han kan vara hjälpter med." Enligt k. brev 13 sept. 1639 blev han - av församlingen enhälligt kallad - utnämnd till kyrkoherde på Älvdalens gäld. Men redan vid Benedicti frånfälle måtte mågen Andreas Suenonis Westrogotis tagit ledningen i Övre Älvdalen, stödd av sin viljestarka hustru Gunilla. Andreas Suenonis var först kaplan över Älvdalen, från omkring 1630 över Ny och Dalby och skall ha erhållit domkapitlets fullmakt 1639 eller 1640 att vara kyrkoherde över nämnda socknar, död 1655. Genom hans bedrivande blev kyrkan byggd i Likenäs, och som det visades för henne stort intresse på högre ort och belägen emellan Ny och Dalby gamla kyrka i Stommen, var hon troligen tänkt som moderkyrka i det nya pastoratet. Suenonis ägde och bodde på Stommen i Dalby, som kyrkoherde Bengt i Ekshärad skatteköpt 1629 för 30 dlr smt. Då Suenonis blev kyrkoherde, blev hans svåger Jonas Laurenti Kiellstadius kaplan i Ny och Dalby 1637 och efterträdde som kyrkoherde 1656, död 1659. Han ägde och bodde på Södra Stöllet. Ända fram till den tid, då Älvdalen delades i två pastorat, hade det icke varit gudstjänst mer än vissa söndagar på året, i tidevarvets början endast fyra gånger; men därefter har i Ny socken ständigt varit präst, 1661 blev Ericus Nicolaus Högvaldius kyrkoherde efter sin svärfader Kiellstadius. Han bodde på egen gård och ägde Norra Torp, dog 1685. Härefter blevo pastoraten sammanslagna till ett under kyrkoherden i Ekshärad och skulle han "efter sin utfästa lofven hålla en kaplan som stadigt hafver sitt tillhåll på den ort hvarest den framledne kyrkoherden tillförne bodt hafver, som alltid försörjer församlingen med gudstjenst och deras salighetsmedels nyttjande." Kyrkoherdar sedan ha varit Benedictus Jonae Aurenius, född 25 juni 1635, kyrkoherde efter sin fader över Ekshärad och Råda 1673 och över hela Älvdalen 1685, död 24 aug. 1714. Redan 1704 utnämndes Andreas Piscator till kyrkoherde efter sin svärfar (född 22 juni 1659, död 10 aug. 1729) och efter honom sonen Bengt Piscator, född 6 okt. 1693, utnämnd kyrkoherde 14 okt. 1730, död 28 juli 1776. Vid den tiden, då kyrkan i Stöllet byggdes, tjänstgjorde som vice pastor Jonas Dejenström, född 1717, kyrkoherde efter svärfadern 1778, död 11 maj 1783.

Som sockenadjunkter i Ny socken tjänstgjorde Jacob Bergenhem åren 1686-69, flyttade sedan till Dalby, Andreas Nicolaus Labeckius 1696-1711, flyttade till By, Andreas Wennerholm 1711-1714, flyttade till Karlstad, Johan Florin 1715-1718, flyttade till Ransäter, Sven Ekenberg 1718-1725, flyttade till Hesselskog, Bengt Beckman 1725-1726, flyttade till Arvika, Johan Schagerstedt 1726-1731, flyttade till Nedre Ullerud, Olaus Thyberg 1731-1740, flyttade till Råda, hans son Lars Thyberg 1740-1744, flyttade till Dalby och den sistnämndes broder Sven Thyberg, född 1707, sockenadjunkt i Ny 1744, komminister i Dalby 1774, dog i Ny 23 febr. 1775 innan han tillträdde tjänsten.

Klockare

Den första kända klockaren i Ny var Per Persson i Björby i tjänst på 1680-talet. Efter honom har Klockargården i Björby fått sitt namn. Sedan kommer Johan Svensson Hammar, gift med Sara Högvaldia. Enda dottern av kyrkoherden Högvaldius. Han ägde och bodde i Södra Stöllet, som han dels bekom med sin hustru och dels genom köp av hennes bröder. Tiondelängderna vittna om, att han var en av socknens största jordbrukare. Död 1723, "sedan han klockartjensten berömmeligen förestått i 33 år." Han är att anse som stamfader för den stora klockarsläkten i Ny socken. Härefter fick sonen Nils Johansson klockarsysslan (d. 1742). Och därefter den sistnämndes son, som innehade tjänsten till sin död 1 sept. 1798. Han och hans farbroder kyrkoväktaren Erik Johansson skänkte plats till kyrka och kyrkogård i Stöllet.

Den gamla kyrkan för liten

Redan länge hade behovet av en större kyrka gjort sig gällande och frågan härom var kommen till landshövdingen, som nu i september 1750 anbefallde kronobefallningsmannen Jonas Engholm att verkställa undersökningar om gamla kyrkans beskaffenhet och föreslagna byggnadsplatser. Den 30 maj 1751 förrättades besiktning av Engholm, och inställde sig vid denna förrättning för konsistoriet gymnasieadjunkten Olof Zeidelius, prosten Piscator, större delen av församlingens ledamöter ävensom murmästaren i Karlstad Kristina Haller efter anmodan. Därvid konstaterades, att gamla kyrkan var tre gånger tillbyggder, men ändock nu för trång och liten, och i anseende till dess stora bristfällighet till väggar, tak och golv och innanrede ingalunda kan förbättras, utan nästan så stor kostnad, som vid en nybyggnad; att hon är belägen 69 alnar från älven på lös grund, så att gravarna, sjunka neder, och finnes runt omkring kyrkogården hålor, och kan ej annat än med tiden stå i fara för Storälven. Den angivna skänkta byggnadsplatsen 1/4 milj högre upp utstakades. Ganska jämn och vacker plats och så långt ifrån Storälven belägen att någon fara i en eller annan måtto icke är att förmoda och mitt i socknen belägen. Och då sten ej fanns att få annat än genom sprängning måste kyrkan, därest nybyggnad skall ske, av trä fullbordas. Då församlingens protokoll saknas för denna tid, kan man ej närmare följa frågans gång. Av allt att döma måtte sockenadjunkten Sven Thyberg varit, i likhet med nedre delen av församlingen, av den meningen, att den gamla kyrkan skulle behållas och repareras eller ock en ny kyrka byggas på Kyrkebols ägor. Ett påstående hade framställts, att kyrkan icke skulle varit tillbyggd tre gånger, och kunde tillbyggas med ett kors, varför ny besiktning blev verkställd 22 maj 1757, då synemännen nu som vid förra besiktningen funno att kyrkan verkligen består av tre särskilda byggnader eller delar och är så bräcklig och förfallen, att man för ingen del kan tillstyrka dess förbättrande. Sedan föreslog nedre delen av församlingen, att bygga kyrkan sydost om den gamla på en där belägen kulle eller upphöjning eller också på höjden öster om landsvägen, varför konsistoriet hört blivit och utlåtit, att vad beträffar det förstnämnda stället skall den olägenheten befinnas, att då älven är hög, går vattnet runt omkring platsen, och med den andra den olägenheten att nämnda höjd årligen bryter och gör platsen osäker, dessutom så hög, att största svårighet bliver att skaffa dit upp byggnadsmaterialierna.

Genom riksdagsmannen för häradet Arvid Olsson i Mjönäs i Råda socken ingick nedre delen av socknen till k. m:t. i augusti 1761 med sina anspråk, varpå landshövding Mörner på erhållen remiss ingav förklaring 9 sept. samma år och säger "att de klagande ha utan stöd uppehållit denna sak från 1750, då tvisten härom börjades."

II

Ny kyrka bygges

Efter erhållet tillstånd att bygga kyrka i Stöllet greps verket an och utfördes med kraft och energi. Grundstenen lades den 17 maj 1763 med ett kort tal av v. pastor Dejenström. Till byggmästare hade blivit antagen Olof Matsson från Snöre i Ekshärad och för snickeriarbetena snickarmästare Mattias Beckman. Rörande kostnaderna synes av kyrkoräkningarna att det till timmerkarlarna, som timrat kyrkan, betalts 404 dlr. 8 öre smt. till byggmästaren 610 dlr. smt., till snickaremästaren 652 dlr smt. varjämte han fått av församlingen smör och ost av var bofast finne och en aln tobak samt 2 skålp. smör av vart helt hemman för tornets med taklisternas och trappornas förfärdigande. För knapparna på nya kyrkotornet med hemfraktande från Karlstad 56 dlr. 13 öre smt., till glasmästaren Möllbergs gesäll för fönstren i nya kyrkan utom kost 350 dlr. smt., till Emanuel Geijer för spik 500 dlr. till Lars Larsson i Ruskåsen (född i Råda s:n 1712) för de nya kyrklåsen 16 dlr. Ett särdeles gott arbete. Låsen sitta för kyrkdörrarna och tjäna utmärkt än i dag. Diverse utgifter 22 dlr. 24 öre smt. tillsammans 2611 dlr. 13 öre smt. För virkesinköp är intet utbetalt utom liksom kyrkdagsverkena uttaxerat i sockenen. Kassan hade dessutom 12 dlr. 16 öre i behåll och 268 dlr 16 öre i utestående fordringar. Offerviljan i församlingen var god. Givna och testamenterade penningar till kyrkan stego 1763 till 147 dlr. smt och 1764 till 434 dlr. 10 öre smt. Förut på 1750-talet uppgingo ej dessa inkomster på långt när till 100, någon gång ej till 50 dlr. smt. som även blev fallet sedan kyrkan var färdig.

Kyrkan håller i längd från tornet till korväggen 31,71 m bredd framme vid koret 13,80 m. Taket är utfört så att från väggarna utskjuter planytor 0,70 m breda och från dem höjer sig valvet i förtryckt båge. Höjd från golv till tak invid väggarna 5,33 m., men byggnaden företer mindre skevheter, så att måtten tagna på olika ställen skilja sig något. Tornet i bottenytan invändigt 6,20 x 6,43 m. sakristian på norra sidan 5,87 x 5,90 m. och vapenhuset på södra sidan 5,97 x 5,87 m. Kyrkan är sammanbunden med fyrslagna bjälkar i väggbandshöjd och har två ingångar och 10 fönster. Utvändigt spånklädda väggar och taket av spån. För några år sedan lades svart plåt ovanpå spånen på taket. 

Invigningsgudstjänst

Denna kyrkan invigdes den 29 september på S:t Mikaelidag av prosten magister Bengt Piscator och denne bygdekännare höll ett för tillfället lämpat tal rörande denna gamla församling. Med sig hade han vid altaret vice pastor Jonas Dejenström och magister Erik Angelin från Lund och utom altaret stodo komminister Lars Thyberg i Dalby, sockenadjunkten Sven Thyberg i Ny, och adjunkten Carl Berglöf i Dalby. Alla i mässkrudar klädda. Under denna akt och den därpå följande gudstjänsten uppfördes på sina rätta tider en vacker både vokal och instrumental musik. Altartjänsten förrättades av v. pastor och Angelin och predikan av v. pastor (loco notarie) "hvilken liksom best kunnig om denna lilla församlings makalösa oförtrutenhet och lust att bära tunga bördor af längtan att få se detta Guds hus, i dag herranom helgat, ej mindre å predikstolen än prosten förut ifrån altaret sökte att behörigen prisa, en slik gudelig nit med däremot svarande välönskningar." Stolindelning blev företagen, som efter föregångna tvistigheter omsider i all stillhet med god sämja slutades, sedan Kyrkobol åtnöjt sig med sista bänken framför återsta gången.

Upprepade reparationer

Nu komma reparationerna, ofta behövliga strax ett hus är färdigt. Men de äro också husets näring utan vilket det ej kan hava ett gott bestånd, och vi omnämna de viktigaste som blivit utförda på kyrkan i Stöllet. Redan 1772 förekom lagning av kyrkofönstren, som kostade 4 dlr. 2 öre smt. 1775 betaltes för rödfärg och "rödfärgningen" 62 dlr. smt. 1776 köptes järnband vid Vägsjöfors 1 skeppund 14 lispund och 8 mark till kyrkans tillämnade reparation och kostade med frakt 61 dlr. 10 öre smt. - Hittills ha penningarna räknats i daler (dlr) och öre silvermynt (smt) härefter blir riksdaler (rdr) skilling (sk) och runstycken (rst) specie och motsvarar 6 dlr. 1 rdr sp. - 1778 betaltes till Jon Svensson i Stöllet för kyrkbodens uppsättande och en ny straffstock 3 rdr 24 sk sp. 1779 till byggmästare Dahlgren för spåning och reparationer 33 rdr. 24 sk. sp och följande år till densamma i arvode 8 rdr 16 sk. 1781 betaltes för dagsverken vid kyrkotrapporna och vinkällarens reparerande 2 rdr. 12 sk. 1786 för rödfärg, tjära och arbete, som Dahlgren utfört 19 rdr. 3 sk. Då klockan uppsattes 1792 gjordes förstärkningar i tornet och förbindningar i förhuset. Såväl dessa arbeten som upphängningen av klockan verkställdes av Tinglöv för 33 rdr. 45 sk. 1795 betaltes för spik, bräder och diverse 6 rdr. 42 sk. 6 rst. och till Jöns Persson i Ljusnäs 5 rdr. 32 sk. för järngaller till sakristian och 1796 till Lars Ersson i Otebol 9 rdr. 8 sk. för kyrkportarnas förfärdigande. 1803 utfördes reparationsarbeten och brädning 31,36 och en kista järnplåtar från Östanås bruk 21,12 tills. 53 rdr.
                             

Norra Ny kyrka, invigd 1764.

År 1805 betaltes till konstmästaren Hasselrot för "kyrktornets lagning" 33 rdr. 16 sk. skjuts för honom 40 sk. snickeriarbeten 3 rdr. 12 sk., för järn och spik från Vägsjöfors 8 rdr 34 sk., till Robsahm för korset 3 rdr, för snickeri till tornets uppsättande, till Håkan Nilsson 24 rdr. och Bengt Elofsson i Osebol 5 rdr. och till Håkan Nilsson för nytt tak omkring tornet 9 rdr., till tornets bestrykning av rödfärg 2 rdr. 24 sk. Då fick tornhuven den form den har och antagligen efter konstmästaren Hasselrots utkast.

År 1811 utfördes reparationer och tjärbrådning för tills. 67 rdr. 25 sk. 9 rst. Kyrkvaktaren Soni Svensson från Hara i Ekshärad var här vid kyrkan och undervisade kyrkvaktaren Sven Jansson i 5 dagars tid och fick i betalning 6 rdr. 1812 betaltes till Sven Jansson för vinkällarens välvning 10 rdr. 1822, för siffertavlorna med frakt 59 rdr. 16 sk. 1826 för brådning 35 rdr. 18 sk. 1827 utfördes en större reparation och betaltes för brädfordring i kyrkan till Sven Svensson i Gravol 36 rdr. till Jöns Olsson i Granberg 13 rdr. och till Per Nilsson i Gravol 36 rdr. 18 sk. 8 rst., till Olof Larsson i Tönnet för snickeri i kyrkan 2 rdr. 32 sk. och för spik 27 rdr. 32 sk., till målaren Jonas Dahlin 16 rdr. 8 sk. och för färger 19 rdr. 42 sk., tilsammans 142 rdr. 36 sk. 8 rst. banko. På kyrkostämman 23 dec. 1833 beslöts att kyrkotäckningen skulle fortsättas och upplystes att därtill behövdes 22.000 spån.

På 1860-talet undergick kyrkan en omfattande reparation. "Fönstren som förr hade små rutor gjordes om, så att det blev ljusare i kyrkan. Nya bänkar insattes, allt i kyrkan målades och ornament sattes på predikstolen och altartaflan" har en äldre berättat som varit i tillfälle åse arbetena. 1856 fick kyrkan en prydlig orgel ehuru mindre i sitt slag innehållande 8 stämmor huvudsakligen genom enskilda församlingsmedlemmars bidrag.

Inventarier och klockor

Om inventarierna fatta vi oss kort. Det gamla altarskåpet 1,28 m. högt och 0,95 m. brett utom sidostyckena i bildserier. Mariabilden och "St Olofs" bild, stå väl vårdade och förvarade i tornrummet bakom orgelläktaren. Fyra ljuskronor av mässing av vilka den lilla från gamla kyrkan, som sitter i koret, har 6 ljusarmar; de tre större 12 ljusarmar i två rader i vardera. På kronan som sitter i korgången står följande inskription: "Gud till ära och Ny socken skänkt af Jöns Persson i Kr Bo (Kårbol), Ingeborg Persdotter, Jon Persson i Os. bl (Osebol), Kerstin Persdotter kyr. till prydnad 1768."

Den ena av klockorna i gamla kyrkan sitter nu i kyrkan i Stöllet. Den har ingen inskription. Den andra som blev spräckt togs med i gjutningen då mellanklockan göts av Olof Kinlander i Örebro 1792. Denna klocka har en stor inskription upptagande konungens namn samt landshövdingens, biskopens och kyrkoherdens namn och titlar och orden "Si herren har gjort eder sabbat Mos. B C. 2 v. 29". Den största klockan skänktes av Henrik Brattström på hans 78 födelsedag 3 juli 1910, gjuten i Stockholm af Joh. A. Beckman & C:o och uppsatt i tornet 3 juni 1911. Kyrkan har präktiga och vackra altarkärl av silver. Oblatasken skänkt av Per Jönsson och Ingeborg Nordqvist i Kårbol 1855, och en större vinkanna skänkt s. år av hjonelagen Bengt Olsson och Marit Håkansdotter, Håkan Jönsson och Marit Persdotter från Björby, Håkan Larsson och Marit Filipsdotter från Ljusnäs, Jöns Nilsson och Marit Persdotter från Nedre Värnäs. Den nya altarskruden har kyrkan också fått genom enskilda församlingsmedlemmars bidrag.

Men det finns ett inventarium, ifall man ej vill räkna det till fast egendom, nämligen altartavlan, det vackra altarverket och den ståtliga altaruppsatsen. Kärt barn har många namn. Om den har varit många historier, var den kommit ifrån och vem som fört den till Ny sockens kyrka. Den bästa uppgiften har varit av Maximilian Axelson, som säger att hon är av år 1767. Hur hon kommit till Ny sockens kyrka upplyser domboken 1768 då på vintertinget i febr. månad brukspatronen och direktören Christopher Gustaf Geijer på Uddeholm kärade till Norra Stöllets åbor med påstående att de förövat ansenligt skogsbruk på samskogen uppskattat 6/4 1767 till 68 tolfter sågtimmer, som de försålt och utfört, och yrkade ansvar. Då anförde svarandena, att det som använts i Norra Ny socken förlidet år varit överenskommet, att 16 tolfter timmer skulle utbetalas till greven och överstelöjtnanten Carl Gustav Lövenhielm för altartavlan i den nya kyrkan så skall på Stöllet (Norra och Södra 1 1/2 hemman) löpa 17 tolfter och fyra stockar, det även kärandens fullmäktige medgav. Ny socken omfattade den tiden 17 1/6 hemman därav finnhemman väst på skogen 1 1/4 jordeboksmantal. Då intet särskilt tumtal är angivet, var vanligt då för tiden att räkna timmer till 6 alnar och 12 tum. Den som gjorde upp affären med socknen om köpet av tavlan kan ej vara någon annan än grevens ombud på platsen och timmermärkare i Ny och Dalby, kronoskogvaktaren Petter Bodin i Stöllet, grundläggaren av Pettergården. I kyrkoräkningarna är ej annat uppfört än att året 1765-66 hade på länsman Nordqvists begäran blivit utlämnat till bildhuggaren Löfman, som har efterskrivit skjutspenningar, 12 dlr. smt. Altartavlan är restaurerad av bildhuggaren Kumlin. "Hon var målad i färger och mörk, säga de som ha henne i minne från den tiden. Bilderna förut magra och kantiga lade bildhuggaren på 'så att de fingo fylligare form' hördes han själv säga vid ett tillfälle då han talade med några sockenmän i kyrkan. Bilder och ornament stå nu förgyllda på vit botten."

"Den 10 oktober 1869 var i Ny sockens kyrka efter gudstjänstens slut arrangerad en konsert, vilken utfördes av Dalby frivilliga skarpskyttekårs musik accompangerad av orgel och sångkör. Musiken utfördes på ett sätt som lände musikkårens instruktör (C. M. Örtensten) till mycken heder. Behållningen skall användas till renoverande av Ny sockens altartavla" (Edgren. "Ditt och Datt". Karlst. 1884). Även om man har andra åsikter om behandlingen av det gamla konstverket, må man alltid giva erkännande åt den goda viljan som visades.