Källa: Markus Svanbergs dotterdotter Ingrid Svanberg.

En berättelse om

Jöns och Markus Svanberg

som föddes i Svansåsen

på 1860-talet.

  
Jöns och Markus Svanberg.

År 1828 den 28/12 föddes i Vingäng Markus Olsson, modern var Marit Jönsdotter född 1789, fadern okänd.

Eftersom modern var fattig fick Markus bo hos torparen Jon Jonsson f. 1783, och hans hustru Sigrid Olsdotter f. 1795, i Långav.

Någon gång i slutet av 1840-talet flyttade Markus från Långav och skulle klara sig på egen hand. Av familjen i Långav fick han en ko, det var det enda han ägde när han begav sig iväg på sin vandring. Han gick norrut och kom så småningom till Svansåsen där han hittade ett ställe där han ville bygga sig ett torp, och eftersom markägaren var skogsbolaget Mölnbacka så fick han stanna där.

Han röjde upp marken och det första han byggde var vedboden, så han och hans ko fick tak över huvudet. Sedan byggde han stuga, ladugård och loge.

Marken gränsade i söder till Näckån som senare skulle betyda mycket för hans söners livsverk.

Stället fick namnet Markustorp.

Markustorp.
 

 
År 1862 gifte sig Markus med Marit Pettersdotter (1825-1886) från Hedgärdet.

Barn: 

Marit f. 1856, gift med Olof Jönsson (1862-1953)
från Svansåsen. De bosatte sig i Svansåsen
och fick barnen
Markus (1896-1898)
Markus Vilhelm (1888-1892)
Johan (1890-1959)
Per (1892-1967)
Anna (1898-1978).

År 1919 flyttade Marit, Olof, Johan och
Anna till Åsen, V. Ämtervik och Per
flyttade till Torsby.

Jöns (1861-1924)
hade sonen
Per (1890-1967)
Jöns gifte sig 1895 med Karin Larsdotter
(1857-1939) från Sandbacken, Hedgärdet och
fick barnen
Malfrida (1896-1979)
Agnes (1899-1925)
Anna (1903-1984)

Kerstin (1864-1870)

Markus (1866-1939) gift 1893 med Lena Olsdotter
(1872-1950) från Sundhult, som flyttade till
Markustorp och fick barnen
Nancy (1893-1985)
Nathalia (1895-1978)
Leontine (1897-1989)
Marit 1914 föddes i huset vid Näckån och hon bor fortfarande (1996) kvar där tillsammans med sin man Ingvar Eskilsson f. 1907, från Furusätra. 

Med bröderna Jöns och Markus inleddes en för norra Värmland unik epok av industrialisering.

Jöns for till Karlstad på snickarlära, därefter åkte han till Medelpad, där var han med och byggde bl.a. järnvägsstationshuset i Fränsta. Markus hade börjat med snickerier hemma i Svansåsen, men åkte sedan upp till Medelpad och lyckades locka hem brodern Jöns. De skulle starta snickerifabrik hemma vid Näckån.

Jöns och Markus började med två tomma händer, de antog namnet Svanberg och år 1895 startade de sin rörelse under firmanamnet "Bröderna Svanbergs Såg- och Snickerifabrik". De byggde upp ett industriområde i Näckådalen, och drev såg, hyvleri, snickerifabrik, smedja och kvarn. Som mest var där 30-35 arbetare sysselsatta i deras rörelse.

Så såg det ut under
Näckådalens glanstid

Arbetarna vid Näckåsågen i Sysslebäck 1905 är första raden fr v: Per Berglund, Jon Berglund, Markus Svanberg, Jöns Svanberg, okänd, Östlund. Mittenraden fr v: Anton Östlund, Gustav
Larsson, Blomqvist, Lundkvist, Hedkvist, Edvard Hedlund, Karl Borgström, Viktor Andersson, Gund, Markus Olsson. Övre raden fr v: Per Halvarsson, Johan Karlsson, Jon Back, okänd, Per Bengtsson, Jon Jonsson, okänd, Kristiansson, Anders Bengtsson, okänd, okänd. (Repr.foto: Arne Bergqvist)

År 1898 uppförde bröderna ett bostadshus åt sig vid Näckån, efter samma ritning som använts till stationshuset i Fränsta. Huset består av 14 rum, och fortfarande (1996) bor ättlingar efter Markus där. Jöns med familj bodde på övre våningen och Markus med sin familj och fadern på nedre våningen.

Bröderna Svanbergs bostadshus som finns kvar än i dag.




 
Markus och Lena Svanberg.

Systrarna Svanberg
Leontine, Marit
Nathalia, Nancy.

 
Under några hektiska år runt sekelskiftet gick bröderna Svanbergs firma på högvarv. De byggde bl.a. flera skolhus och bankhus i norra Klarälvdalen. Det första huset de byggde var boningshuset vid Hedlund, det kostade 800 kronor och år 1904 byggdes Skyllbäck skola till en kostnad av 17 500 kronor.

 
Skyllbäcks skola i Sysslebäck, byggd i österrikisk stil.

Tidigt 1900-tal - bygget av Brattmons skola.

År 1910 flyttade Jöns ner den stuga som hans hustru Karin bott i på Sandbacken och satte upp den öster om sågverket. Den byggdes om och Jöns med familj flyttade dit.

 


Per Svanberg.




Karin Svanberg med döttrarna Malfrida, Anna och Agnes.

Sågverksrörelsen fortsatte, timmer köptes upp av bönderna och sågades till virke. Sågen vid Näckån drevs med ångmaskin. 

Sågen.

I början av 1900-talet var verksamheten som mest intensiv.
Den här bilden är från 1904.

Här forsar Näckån ner till Klarälven.

Här syns kvarnen till vänster, mitt i bild är
huset där mjölnaren bodde.


 

Här forsar Näckån förbi sågverket och Kraftstationen.

År 1910 hände det, som kom att skriva in bröderna Svanberg i nordvärmlands historia. De byggde då en damm i Näckån och en kraftstation och producerade bygdens första elektriska kraft.

Från början använde man bara den elektriska kraften till sågen och snickeriet. Några gårdar alldeles intill fick elektricitet indragen.

Det stod inte på förrän hela bygden ville ha elektrisk kraft, därför byggdes en ny damm högre upp i Näckån och en större kraftstation längre ner. En trätub byggdes från den nya dammen ner till kraftstationen och drev en generator. Allt detta var klart 1914.

I början använde folk strömmen mest för belysning, de var sparsamma. Man kostade på sig högst en 25-watts lampa, helst en 15-watts. Bröderna Svanbergs elektriska rörelse gjorde därför inga stora vinster i början. Men Jöns och Markus tvivlade aldrig på att el var framtiden. För sina intjänade pengar köpte de upp vattenrätter i stora områden i norra Värmland.

Åren 1918-1920 byggde de kraftverket vid Digerfallet i Tåsan och Näckåns Elektriska AB bildades. En storsatsning utan like. Men en satsning som gick hem. Den elektriska kraften fick allt större betydelse. Idag vet vi alla vad elkraften betyder, men Jöns och Markus insåg det redan vid tidigt 1900-tal. De insåg vattenkraftens betydelse långt innan någon annan i norra Klarälvdalen över huvudtaget hade hört ordet elektricitet. 

Kraftstationen vid Digerfallet.

Kraftstationen vid Digerfallet. 

Digerfallet.  




Vid Digerfallet år 1919, Jöns o Markus Svanberg och Markus Jakobsson, Nedergården.

Affären vid Näckån köpte Bröderna Svanberg av Gustaf Holmstrand någon gång runt 1915.

Sågverksrörelsen fortsatte i mindre omfattning, år 1924 dog Jöns Svanberg och brodern Markus fortsatte med rörelsen, till sin bortgång år 1939, tillsammans med dottersonen Markus Svanberg f. 1914.

"Svanbergsboa" såldes till Kooperativa förbundet år 1927.

 
Malfrida och Agnes Svanberg bakom disken
i "Svanbergsboa".

April 1976 brändes Konsumaffären
en ny affär har öppnat i Slättne.

Aldrig får vi reda på hur Jöns och Markus kom på att vattnet hade sådan kraft och att de kunde skapa elektricitet. Ingen tänkte på att fråga dem medan de levde. Man tänkte inte på att de hade åstadkommit något stort. Det är först efteråt som man tänker och funderar.

Dagens invånare i norra Klarälvdalen har idag glädje av bröderna Svanbergs skapelse - Näckåns Elektriska AB. Det är ett välskött eldistributionsföretag. Mycket sällan är det strömavbrott trots att ledningarna ofta går fram i svåra terrängförhållanden. Tänk på det i norra Klarälvdalen nästa gång ni läser i tidningen om dygnslånga strömavbrott på andra håll i Sverige.

Tänk på bröderna Jöns och Markus Svanberg från Svansåsen nästa gång ni tänder lampan eller sätter på någon elektrisk maskin. Allt går med el.

--*--

Nedskrivet i april 1996
av Markus Svanbergs dotterdotter Ingrid Svanberg.

Källor: Intervju med mamma Marit, olika tidningsurklipp,
böcker, anteckningar, ritningar m. m.

Källor: Markus Svanbergs dotterdotter Ingrid Svanberg.