Källa: Dagens Nyheter 1970


(Startskottet för Elise som skribent. ”Märkte att det jag skrev gick att sälja, fick säga vad jag ville och fick betalt.” 9 april –02)

 

En vecka med DN

AV ELISE AGNARSON




För de personliga kommentarerna till reportagen och artiklarna i Dagens Nyheter under den gångna veckan svarar i dag: Elise Agnarson, Karlstad

De morgnar när Dagens Nyheter på grund av den mänskliga faktorn eller naturhinder inte kommer i tid råkar jag i olag. Inledningen till dagen är intimt sammankopplad med tidningen. Jag vill dricka mitt morgonkaffe med den bredvid mig och i lugn och ro gnaska i mig en smörgås till världshändelserna. Jag läser den gärna iförd en frottérock. Man blir rätt svart av att umgås med en färsk Dagens Nyheter.



Lördag 22.2:

Häromsistens läste jag Per Gahrtons bok ”Barn i Sverige”. I dag recenseras den av Ingrid Sjöstrand. Måtte den boken bli så spridd och läst som den förtjänar! Alltför många av våra småbarn omhändertas och uppfostras av föräldrar som är totalt okunniga om element i vård och fostran. Var tredje småbarnsdöd är medicinskt oförklarlig, sade läkarna Geertinger och von Sydow häromveckan i DN. Fostret skulle behöva medbestämmanderätt vid val av föräldrar. Ack, hur? Man kan inte förbjuda sadister och lealösa omogna människor att sätta barn till världen.

Jag tycker Jolo har förlorat stinget sedan en tid. Numera hittar jag sällan nån av dessa hisnande sköna glimtar av svensk prosa som gjorde läsningen av honom till ett äventyr. Deppar du, Jolo? Ingen svensk man har i alla fall som du lyckats tränga in i flickans och kvinnans värld alldeles under skinnet på oss. Din artikel 25 april 1967 ”Jag - en kvinna” är ett konstverk. Tack!



Söndag:

Elake herrn är ett salt. Underbart. Han angriper en av våra heligaste kor, de rikas rätt att bli ännu rikare. Stora inkomster ynglar av sig, har man bara små såna ynglar bara utgifterna. När jag såg Fred B i TV första gången kändes det som om han skulle ha behövts länge. Vad han säger har framförts förut, men inte på det sättet och rakt ut i de svenska vardagsrummen utan alla diplomatiska inlindningar. Fortsätt, Fred Bremberg!

de Gaulle är ute och dummar sig igen på ledarsidan. Hur länge skall man låta förkalkade geronter styra världen? Hur hög är medelåldern inom regeringarna? Vore roligt att

Att nykterhetsvårdslagen är en klasslag förstår man när man ser polisen hjälpa in en knallfull socialgruppsetta i en taxibil för hemfärd, medan trean föses in i polisbilen för finkning.

Israels öde har jag följt med smärta och oro ända sedan sexdagarskriget, som kändes som om någon närstående var i fara. Sedan dess har mycket hänt. Brottet att förstöra Libanons civilflyg väckte indignation över hela världen och det med rätta. Israel har full rätt att försvara sig, men om de betalar de palestinska gerillaorganisationernas gangsterdåd med samma mynt, ställer de sig på deras låga nivå.



Måndag:

Den öppna samhällsdebatten är oumbärlig för oss. Idag diskuteras de drogade patienterna i mentalvården i Sverige. Egendomligt att jämföra med Kerstin Vinterheds artikel om Kingsley Hall i London, där schizofrena patienter vårdas – eller antivårdas, som hon uttryckte det – utan medicinering och under förhållanden som är helt främmande för oss. Man får en tankeställare. Finns det alltså andra alternativ än våra vårdformer?



Tisdag:

Första gången jag läser DN i dagsljus sedan fimbulmörkret sänkte sig över Sverige! Det måste firas. Jag tar en extra kopp kaffe.

Israel har slagit till mot ett av al Fatahs utbildningsläger. Hur skall detta sluta? Hela tiden sitter de palestinska flyktingarna i kläm. Jag har sett ett av deras läger som understöds av FN:s flyktingorganisation. Där växer en ny generation upp som ympas med hat mot allt judiskt och med slutmålet Israels utplånande för ögonen. Och de judiska minoriteterna i grannländerna fråntas sina medborgerliga rättigheter. En del hängs. Det syns ingen ljusning någonstans. Det går en våg av antisemitism över världen. Vi skall vara medvetna om den saken, så att vi kan bekämpa den på hemmaplan hos oss själva.



Onsdag:

Nixon, denna underligt formlösa person, väcker bara olustkänslor hos mig. Jag följer förstrött hans förehavanden i Europa.

Woman power, hu! Makt är ett otrevligt ord. Skippa för resten begreppet könsroller och diskutera människorollen istället. Både män och kvinnor måste vara med och besluta om mänskliga samarbetsformer i dag och i morgon. Båda kommer att få fördelar av att ansvaret för samhället, produktionen, barnen delas lika på två. Och människor med gårdsåsikter skall inte sitta i beslutandeställning i dag och bestämma för morgondagen. Då går det som nu när där vi tagits på sängen på grund av bristen på barnstugor och annan barnservice. Jag fruktar att förskollärareutbildningen kommit på efterkälken också.

Sida begär mer personal till sin planering. Är det inte en rimlig begäran även från den synpunkten att vi har vissa problem med sysselsättningen här hemma också?



Torsdag:

Levi Eshkol är död. Ännu en komplikation för Israel.

Anna-Lisa Bäckman kritiserar barnprogrammmet ”Poly” i TV.
Vilken smörja man ger våra små konsumenter! Hon kommer också med förslaget att ge dem korta reportage från deras egen värld. Kanske ett lillforum? Kan ingen avdramatisera världens bästa sagor för barn? Lewis Carrol, Beverly Nichols, Eric Linklater, A A Milne, Kenneth Grahame har skrivit underbart för barn, och spännande. Och kan inte TV utlysa en pristävlan om bästa barnprogrammet och sätta Gunilla Ambjörnson bland jurymedlemmarna?



FREDAG:

Diskontot höjs. Hyresocker i Stockholm. Barnmisshandel igen, jag mår litet illa av dom artiklarna. Mina ögon faller på en vacker formulering i Romanskt i Norden. ”En suggestiv lockelse ligger i det ofullständigt kända”. Är detta nyckeln till varför man vill, varför man måste leta reda på fler fakta kring en företeelse.

DN ger mig ofta impulser till att läsa nya böcker inom de mest skilda ämnesområdena, stimulerar mig, irriterar mig, drar mig in i debatten kring människan och hennes värld.

DN ger mig ingen ro. Jag måste ständigt få veta mer.




Källa: Dagens Nyheter 1970